Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Steinbeck, John, Riddarna kring Dannys bord, anmäld av Artur Lundkvist - Fasting, Kåre, I kamp mot trusten; Macdonell, A. G., Världens herrar, anmälda av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
mer och förargelse. Han lever i en virvel av
slagsmål och bravader, kärleksäventyr och rus
och kortvariga viloperioder i stadens
trivsamma fängelse, kort sagt: han roar sig
utomordentligt och njuter livet i botten. När han
slutligen återkommer är han färdig med
världen och visar blott likgiltighet för allt.
Vännerna gör sig allvarliga bekymmer för honom
och övervinner sig själva till den grad att de
rensar fisk en hel dag för att kunna ställa till
en fest för honom. Alla vill vara med och det
blir en fest utan like. Danny är dess hjälte,
han dricker, älskar och slåss som en gamla
tiders gud, utmanar till sist själva Allmakten,
raglar ut i natten, störtar nedför en bergbrant
och omkommer. Vid begravningen lider
vännerna den smäleken att inte kunna deltaga,
emedan deras kläder är alltför ovärdiga, varav
(säger Pilon) man kan dra den etiska
lärdomen, att man alltid bör ha en snygg kostym
hängande. Som en sista hedersbetygelse åt
Danny sätter de eld på hans hus och går så
åt var sitt håll.
Steinbeck ser på människorna med något
av en Chaplins kunskap om deras handlingars
sorglustiga mekanik. Han har förvisso haft sin
glädje åt dessa galgfåglars durkdrivna
livsföring och filosofi, om han sen menat dem
som en självsvåldig protest mot
likriktnings-ivern och den uppstramade kollektivismen
eller som en storartad parodi på livet i våra
lindrigt hederliga samhällen med deras
uppstyltade system av moralutsmyckningar.
Läsaren delar denna hans glädje, inte minst tack
vare hans orubbliga lakonism och lätta hand
med de groteska tilldragelserna.
Sven Barthel har översatt boken så
träffsäkert att den verkar skriven på svenska: av
honom. Artur Lundkvist
Världens herrar
KÅRE FASTING: 1 kamp mot trasten.
Översättning av Elsa Thulin.
Gebers. 4: 75.
A. G. MACDONELL: Världens herrar.
Översättning av Ingvar Andersson.
Norstedts. 7: 50.
På sista sidan i sin bok om den bergensiske
konservfabrikanten Carl Buschs ”kamp mot
trusten” avslöjar Kåre Fasting, att hans
roman är avsedd som en pamflett mot den
kallhjärtade affärsmannen. Carl Busch
upphöjs där till symbol för alla de finanshajar
som tjänat pengar på världens olyckor i forna
och närvarande tider. Alldeles frånsett
formatet på transaktionerna känner sig läsaren
en aning desorienterad, emedan den
föregående framställningen av Carl Buschs
visserligen skrupelfria men otvivelaktigt djärvt och
intelligent genomförda strid mot mäktiga och
allt annat än idealistiska intressen ingett en
den uppfattningen, att författarens sympatier
i stort sett stannade hos huvudpersonen, i all
synnerhet som de övriga agerande inte är
ägnade att inge någon större respekt. Det hela
sammanhänger naturligtvis med den ytliga
människoskildringen, som också gör att den
erotiska intrigen i boken blir ovanligt
intresselös, fastän den laborerar med kraftiga effekter.
Författaren berättar emellertid i raska drag
och boken är rätt spännande, varför den alltså
torde kunna rekommenderas för hängmattan.
I A. G. Macdonells bok, som är betydligt
kvickare och fantasifullare än den norske
författarens, rör det sig också om affärer i stor
skala. Här är det verkligen fråga om
internationella mått. Huvudpersonen är en viss
James Hanson, som gjort sig en
millionförmögenhet på stål och numera äger alla yttre
insignier på att tillhöra ”världens herrar”
utom lordvärdigheten, vilken han också hade
kunnat få om han hade velat. Han har dragit
sig tillbaka från affärerna och njuter sitt otium
i detta South Kensington, där börd eller
förmögenhet är det enda som gör en människa
värd att kallas människa. En nyuppfunnen
metallegering, perdurit, lättare än aluminium
och hårdare än stål, håller emellertid på att
tränga ut stålet i rustningsindustrien, och
James Hanson gör sin ”come back” för att
rädda sin förmögenhet och för att förhindra
ett nytt världskrig. Denna kombination av
egoistiska och ideella motiv upplöser sig till
sist för James Hanson i ett beslut att
förinta den enda kända perduritmalmfyndigheten,
vilket samtidigt måste kosta honom hans eget
liv. Men därmed har han funnit sin tolkning
på general Lawrences ord om den allmänna
överskattningen av ett människoliv, vilket Mac-
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
