Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
få honom att glömma att han skriver för
evigheten. Man håller med Sandgren om, att en
författare ej bör dagtinga med sitt samvete och
sin konstnärliga ambition för att skaffa sig en
tillfällig vinning, och som ett utbrott av
vanmakt inför den vulgära hopen förtjänar hans
inlägg beaktande. Däremot är det svårt att
finna några praktiska uppslag i artikeln i fråga.
Sandgren tycks anse att en författare bör
underkasta sig fattigdom och nöd hellre än
att avstå från sin odödlighet, men samtidigt
kan han inte låta bli att gräma sig över att
det förmögna moderna samhället ej vill skapa
de ekonomiska förutsättningarna för tillkomsten
av odödlig poesi. Menar han att staten skulle
återinföra det feodala systemet med
hovskalder, en poeta laureatusinstitution som ej
nödvändigt skulle vara begränsad till en person?
Till litteraturens försvar
Jag skulle vilja rekommendera Gustav
Sandgren och alla litterärt intresserade att läsa en
bok av Georges Duhamel som utkom i fjol
och heter Défense des Lettres. Duhamel oroar
sig också allvarligt för litteraturens framtid.
Han anser sig ha kunnat konstatera att den
moderna människan börjat förlora förmågan
att läsa i samma bemärkelse som i gångna
tider och ännu för ett par decennier sedan.
Hon skyr det besvär och den
tankeansträngning som studiet av ett allvarligt
konstnärligt eller intellektuellt verk kräver, och
diskussionen i dessa materier är på väg att
förflackas eller dö ut. Som syndabockar
utpekar han radion, filmen och bildtidningarna
och framhåller som den avgörande skillnaden
mellan dessa och boken att man ej hos dem
så att säga kan bläddra tillbaka, repetera och
övertänka. En radioutsändning eller en
film-förevisning är ett en gångsevenemang i ett visst
tempo och medger ingen verklig eftertanke
och därmed kritik från sin publik. Den
moderna människans andliga matsmältning har
härigenom kommit i olag, och hon äter inte
längre sådant som måste tuggas ordentligt och
smältas i lugn och ro. Den intellektuella elit
som även i ett demokratiskt samhälle måste
vara litteraturens främsta avnämare (därför
att diktaren är före sin tid och i strid med
vanetänkandet) håller på att förtunnas och
duka under för den stora massan som
visserligen i oändligt högre grad än förr är
läs-kunnig men därför inte boksynt. Författare och
förläggare börja i större och större utsträckning
vid sin utgivning ta hänsyn till denna
masspublik, som av radion, filmen och den
illustrerade pressen blivit bortskämd med att få födan
matad i sig och som anser en stilla meditativ
stund vid en bok eller en diskussion i ett litet,
jämnspelt sällskap som tråkigt använd tid.
När det gäller att ange botemedel mot denna
förflackning av litteraturen och därmed hela
kulturlivet är Duhamel nästan lika svarslös
som Sandgren men kommer dock med några
praktiska råd. Hans bok är i främsta rummet
en varning, ett kraftigt ”se upp!”, riktat mot
filmen och radion. Den är samtidigt en maning
till alla dem, som i likhet med honom äro
medvetna om faran, att stå fast kring idealen.
Han vädjar till förläggarna, till
tidskriftsredaktörerna och till författarna att inte falla för
frestelsen att låta sig flyta med strömmen. Han
varnar författarna särskilt för den moderna
publiciteten och för den numera så uppenbara
lusten att se sitt namn i tryck, det må vara
i en recension, en reklamnotis eller i en
annons. Om biblioteken och de så kallade
bokbarerna har han åtskilligt att säga som jag
kanske blir i tillfälle att referera i ett annat
sammanhang (Duhamel är emot låneavgifter). Och
när det gäller författarens försörjningsproblem
ger författaren-läkaren Duhamel följande råd,
som han tänker sig adresserat till sin egen son:
”Du är inte rik och det gäller för dig att
förtjäna dig ett uppehälle. Skaffa dig då ett
yrke, så att du kan försörja dig hederligt utan
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
