Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
måste han i lika mån misslyckas. Om hans
förlag skall existera i sekler, som några ha
gjort, måste han utge böcker som han tror ha
utsikter att leva kvar. Men han lika litet som
någon annan vet vad som kommer att bestå.
Han försöker ge ut böcker för framtiden
likaväl som för samtiden. Men han kan inte läsa
i stjärnorna. Han måste utge litteratur såväl
som best-sellers. Men best-sellers äro ibland
litteratur. Kort sagt, han är lika mycket
utlämnad på nåd och onåd åt det litterära
klimatet som författaren, fastän den senare
troligen går under fortare om han trotsar
temperaturen och inte byter överrock.” Mr Cape
slutar med att hoppas på att lärare och kritiker
i skola och press skola uppfostra publiken till
en bättre förståelse av de litterära värdena och
deras omistlighet för kulturen.
Mr Cape talar om litteraturens skiftande
klimat och på detta uttryck vill man ta fasta.
Vi kanske uppleva en köldperiod just nu, men
det behöver inte betyda att den stora
nedisningen är förestående. På de sista trettio,
fyrtio åren har läskunnigheten växt enormt
samtidigt som böcker och bildning blivit
tillgängliga för ekonomiskt och socialt
tillbaka-satta skikt i en grad som man tidigare ej drömt
om. En dylik förändring av förutsättningarna
för litteraturen och bokhandeln måste givetvis
skapa ett tillstånd av förvirring, men det kan
inte gärna vara annat än ett övergångsskede
som leder till något bättre. Karakteristiskt är
att ett mera klasslöst samhälle som det
amerikanska ej vet av någon litteraturens kris.
Tvärtom anser sig redaktören för Publisher s
W eekly med anledning av den engelska
diskussionen kunna konstatera att de sista
tjugufem åren ha varit en guldålder för amerikansk
diktning, att valet av best-sellers, särskilt de
icke skönlitterära, tyder på smak och
bildnings-hunger hos den stora publiken och att den
klassiska litteraturen lever och frodas i
ypperligt skötta billighetsserier.
En teaterchef
har naturligtvis samma problem som en
förläggare. Han måste se till att hans teater går,
och har han dessutom konstnärliga intressen,
hoppas han att han skall kunna dra folk med
så goda stycken som möjligt. Det stycke
varmed Dramaten inledde en ny regim och en ny
säsong, Clare Boothes ”Kvinnorna”, är
möjligen publikdragande — det har varit det
i Göteborg och New York — men det är
absolut inte bra. Det är lindrigt uttryckt
underhaltigt. Man kan försvara denna uppvisning
av kvinnlig stupiditet och futtig lastbarhet som
en satir, men en satir mot något som faller
på sin egen orimlighet har intet intresse.
Talanglös och tråkig, trots alla försök att
kittla publiken med feminina intimiteter, är
denna pjäs som inte hör hemma på en
statsunderstödd nationalscen. Vem är Clare Boothe?
Knappast något namn i amerikansk
litteratur, som dock även i den dramatiska
under-hållningsgenren har flera presentabla
författare. Det är inte första gången man undrar
varför svenska teatrar välja sina best-sellers
med så obetydlig litterär urskillning, men
denna undran kändes speciellt starkt på
Dramatens säsongpremiär, däi* allt vad teatern äger
av kvinnlig talang på ena sidan rampen och
en stor del av vad Stockholm äger av
intelligens och celebritet på den andra sidan voro
församlade kring en absolut nullitet. Kritiken
blev visserligen besk men kunde ha tagit
mindre spaltutrymme i anspråk. En recension
på tio rader petit är vad en bok av
motsvarande kvalitet med all rätt skulle ha fått.
”Kvinnorna” uppfattas inte som ett för den
nya teaterchefen signifikativt pjäsval. Hon har
bebådat program som gör att man kan
motse säsongens fortsättning med förväntningar.
Shakespeare, T. S. Eliot, Maxwell Anderson,
John Steinbeck äro starka karlar som äro
välkomna att köra ut ”Kvinnorna” från scenen.
Georg Svensson
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
