Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Sångerna om samvetet och ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
Ej vilt och redlöst våra skeden vandra.
— Det djupa fallet och den höga färden
som ebb- och flodtid följa på varandra.
Ty denna rytm går väldig genom världen.
Då vi av andens starka händer fattas,
vi stiga till den höjd där världen hör oss.
Men floden sjunker, månens välde mattas,
och hastigt glesna skarorna framför oss.
Vår himmel falnar. Våra festmarschaller
fladdra och dö med blånande reflexer,
— Vi lyftas härligt, medan floden växer,
och falla hisnande, när floden faller.
III.
Nej, skickelsernas lag kan ingen tubba.
Dunkelt fullbordar sig vårt ödestema
— och ingen viljeakt förmår att rubba
en ringa länk i vårt bestämda schema.
Vi skrida som nödvändighetens trälar.
Vi ha ju intet val och intet vapen.
Vad är det då som fyller våra själar
med denna ångest inför räkenskapen?
— Och varför gå vi icke oberörda,
som vore allt det stundande förgånget,
och leva utan hopp och krav och börda,
sömngångarlika under ödestvånget?
Då allt vårt verk är järnhårt föreskrivet,
vad kunna vi förbryta och förspilla?
Vad ha då vi för ansvar inför livet?
— Och varför blir vårt hjärta icke stilla?
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
