Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Sångerna om samvetet och ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
Och ändå skola mörka frågor ställas
och tungan låda feberhet vid gommen,
bevisen ordnas, vittnesbörden fällas
och väsendet gå linjerakt mot domen.
VI.
Det är mitt väsende som danar livet.
När mina händer, vilka röra tingen,
röras och verka inom orsaksringen
— ger väsendet det stora ledmotivet.
Men detta är den branta svårigheten:
Har själen vållat vad den är och blivit?
Och har den månne, dunkelt målmedveten,
sin danings art och skapnad föreskrivit?
Vad är det väsendet till sist förskyller?
— Ar ej ur bottenlösa källor fluten
den jagets ojämförlighet som fyller
med blod och kamp den snabba livsminuten?
Det krävdes svindeldjupa tidsavgrunder
och årmillioner för att sammansätta,
förmedla, mejsla och gestalta detta
som kallas jag och varar några stunder.
VII.
Om detta jag av tidsdjup och ananke
skall kunna ställas inför tribunalet,
måste det finnas, osedd av min tanke,
en hemlig siffra, som förändrar talet.
Ett nyckelord, som vetandet förtränger.
Och dunkelt känner själen, att så är det,
när över all dess vilsna färdsel hänger
det blinda, skoningslösa rättar svärdet.
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
