Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Samtal till luta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMTAL TILL LUTA
så fina i skinnet
och glada i sinnet,
plong.
— Vart vill du egentligen komma, Mårten?
— Till russinkärnan.
— Russinkärnan?
— Ja, för vem vet genast hur rüssinkärnor
smakar utan att tugga sönder dem; och
nittionio procent av mänskligheten tycker det är
en alldeles onödig handling. Man tror att man
vet det, man är inte nyfiken på saken.
— Du menar?
— Att vi inte vet hur mörkrets seger är
— fast vi vet det. Föreställ dig två män som
sitter på en restaurang lik den här och talar
idrott eller politik eller vad som helst. Det kan
vara du och jag. Ett par figurer kommer
instövlande och ber oss följa med. Vi vet att
de kan skjuta oss, eftersom de erövrat makten.
Vi följer med i hopp om att vi kanske kan
klara oss, fly. De för oss ut i en bil. Vi frågar
vad det gäller. De ber oss hålla käft, slår
kanske ut tänderna på oss. Bilen kör oss
någonstans, vi släpas ner i en källare. Där nere frågar
vi vad de vill oss. Vi får stryk. Vi faller kanske
ihop, ångrar att vi gick på det stället i kväll.
Ångrar att vi skrivit artiklar mot dem — du
kanske ångrar att du umgåtts med mig. Vi
tigger dem, som vi föraktar, om nåd, tar
tillbaka allt vi sagt. Det intresserar dem inte. De
sparkar in våra näsor och revben. De tvingar
oss kanske att slå varandra. Vi reser oss upp
och raglar mot varandra. Så är kanske
människorna. Så smakar kanske russinkärnan när
man tuggar sönder den.
Han såg upp.
— Har du tänkt dig den möjligheten,
Tomas?
— Nej, sade Tomas med tjock röst.
Han drack häftigt ur sitt glas och sträckte
ut handen efter vichyvattnet. Vad han såg var
en vanlig stockholmskrog en timme före
stängningsdags.
— På begäran ska jag be att få sjunga ...
Lutsångaren hade vänt på sin
repertoartunna och tog ”Svarte Rudolf”.
Han som fått sina varma tallrikar ville ha
ett annat vin i stället för "den här förbannade
soppan 24".
— Skulle du offra mycket för att en sån
sak inte skulle kunna ske här, Tomas?
— Vet inte. Men det var kanske bra att
du frågade mig. Och med ilska i rösten:
Du då?
— Jag har inte genomgått något prov, sade
Mårten. Men om de mörka makterna segrade,
så vore ju livet värdelöst ändå.
Han log mot sin vän och började trumma
”Gladiatorernas intåg” mot bordduken; på
grund av filten under blev det ett alldeles tyst
intåg.
— Men om det blir krig måste du i alla
fall ut, då måste vi alla ut. Då blir vi prövade.
— Det är krig, sade Mårten. Lyssna så hör
du det. I själarna.
För andra eller tredje gången i kväll spände
lutsångaren ut sin mage mot Ålands jäsande
hav.
Mannen med de varma tallrikarna och
vinet av årgång 24 hade tårar i ögonen.
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
