Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Samtal till luta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
de mötte. Stöveln på den fot som sparkade dem
i magen. Lukten av uniformen.
— Tala inte mer om det där! sade Tomas
trött.
— Så finns det andra som flydde i tid och
inte upplevde det hemskaste, sade Torpare.
Det finns många sorter. En del tror att det
var så som andra berättat. Men det finns också
de som ångrar att de flydde. De dras tillbaka
till sitt land igen. De tänker: Äsch, det hade
kanske inte hänt mig. Jag hade kanske klarat
mig undan. Nu har jag ingen rot fast i jorden
längre. Men det finns också människor som
med piskans minne i kroppen, för sin själs
lugn glömmer bort piskans existens.
— Jag måste nog gå om en stund, sade
Tomas.
Mårten knäppte sina händer och stödde
armbågarna mot bordet. Han verkade något
slags besvärj are.
— Många av emigranterna vet hur Kristus
kände sig när han hängde på korset. Ändå
tror de inte varmt på honom, på värdet av
hans handling. De har själva hängt på kors.
Deras fäder, bröder, vänner hänger ännu på
kors. Just i kväll medan vi sitter här, just
nu när jag lyfter mitt glas och säger: Skål,
Tomas! — det här är en vanlig kväll på en
vanlig krog, där man får höra vanlig
lutsång — just nu har en man dömts att krypa
på knäna runt en grusig kaserngård, förföljd
av stövelsparkar och piskrapp, därför att han
inte i tid trodde på stövelns och piskans
möjlighet att segra.
— Det är ju ohyggligt.
— Ja, men det ordet är så slitet. Det får
oss inte att reagera. Det du menar med ordet
täcker inte detsamma som de verkligen känner.
Om du klämmer fingret eller blir besviken på
en kvinna — det senare kan ju vara mycket
sorgligt, till och med tragiskt — händer det
att du använder det ordet eller liknande. Men
det ger inget begrepp om hur de haft det,
känt det.
— Jag har nog tänkt på det där förut, sade
Tomas otåligt. Jag är inte ...
— Nu ska jag be att få sjunga en liten visa
som jag satt ihop själv.
Lutsångaren gick genom lokalen och svepte
åt sig uppmärksamheten.
Men han stördes genast.
Med hög röst ropade någon på varma
tallrikar till sin mat; han var van vid att det
skulle vara varma tallrikar, ”för annars stelnar
ju ert förbannade margarin, för fan!”. De
varma tallrikarna kom med ett pling-plong.
— Jag har nog tänkt på allt det där, sade
Tomas kort.
Pling!
Sångaren öppnade munnen och berättade
hur han kommit till Shanghai.
På kajen där hade han träffat en flicka med
svarta, sneda ögon och ett förtrollande leende.
Senare på natten hade han — hm —
pling-plong. Därefter for han till Spanien, där han
träffade en senorita.
Men han tänkte på en flicka med blå ögon
och gullgult hår i en svensk sommarhage.
Han skildrade en natt i sommarhagen
— hm — pling-plong.
Och om han nu dog på böljan den blå blev
det väl bråk om hur arvet efter honom skulle
delas mellan de små kinabarnen och de små
sommarhagebarnen och senoritans — hm —
pling-plong.
— Barnadödligheten har ökat betydligt i
Kina det senaste året, sade Mårten. Vissa tecken
tyder på att den ökat i Spanien också. Såna
där problem — jag menar
lutspelarproble-men — löser sig på det sättet själva.
Jag hade ett dussin
så söta som russin,
båd svarta och bruna och vita, pling-plong.
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
