Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Legenden Picasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
skogens musik mot havsvågornas klippor och
jag ska angripa lejonet på lek och få vargen
att gråta av ömhet inför ett porträtt av vatten
som låter sina armar sjunka i badkaret”
Sådan ter sig världen och tillvaron i hans
egen poesi. Det är alltjämt i högsta grad
Picassos värld, Picassos tillvaro.
Picasso är i färd med att skapa sin legend.
”Det är inte vad konstnären gör som är av
vikt, utan vad han är”, säger han med rätta.
Ingenting av vad människan skapar kan bestå
så länge som legenden om vad hon skapat.
Picasso har alltid haft sinne för
legendbildningens betydelse. Han vet att legenden ensam
kan skapa bestående entusiasm och bli till en
mytisk förebild. ”Hur många har läst
Ho-meros? Likväl talar alla om honom. Man har
skapat en homerisk övertro. En sådan övertro
medför en ovärderlig känsla.” Konstnären
begraver sig i den legend han skapar och
efterlämnar den slutligen som en snäcka, fylld av
evigt sus, eller som en korallstad: det bestående
monumentet över ett flyktigt liv.
Picasso säger till Gertrude Stein: ”Inom kort
ser ingen tavlorna. Man ser blott legenden,
den legend som tavlan framskapat. En tavla
existerar endast genom sin legend.”1
Hans berömda epoker, som associativt
påminner om själva jordens geologiska epoker
och tycks återspegla hela konstens historia,
har framför allt legendbildande betydelse.
Hans metamorfoser är legendariska, hans
förvandlingar av tingen likaså.2 Även hans
omtalade temperament tillhör legendbildningen:
hans koleriska våldsamhet, hans ironiska
obe
1 GERTRUDE STEIN: Picasso. Librairie Floury.
Paris 1938. 25 fr.
2 Surrealisten Georges Hugnet bidrar till denna
legend med en mängd exempel på Picassos
trans-formeringar: han lär förvandla oceanen till halm,
ansiktet till en kristall, skärmarna till
fetisch-dyrkare, murarna till tågvirke, lampglaset till en
känga, sängen till en naturlig grotta, rännstenama
rördhet, hans spanska abstraktionsdrift, hans
sentimentala medkänsla: detta ständiga
pendlande mellan motsättningar. Det mänskliga
dramat utspelas inom honom som en ständig
tjurfäktning.
Picasso kom nittonårig från Barcelona till
Paris. Och hans utveckling är även något av
en dialog mellan Spanien och Frankrike,
mellan naken karghet och fruktbar blomning.
En dialog också mellan hetta och kyla, mellan
vulkan och hav. Hos Picasso har, genom detta
möte mellan motsättningar, konstens alla stilar
flammat upp ännu en gång. Hos honom har
mänskligheten oroligt som i en alltför våldsam
dröm kastat sig mellan förtvivlan och hopp,
mellan plåga och lust. Från sekelskiftet till
spanska inbördeskriget har Picasso genomlevt
den moderna civilisationens katastrofer och
konvulsioner, framtidsdrömmar och
urtids-lockelser, sönderslitenhet och blomstring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
