Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Artur Lundkvist: Legenden Picasso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGENDEN PICASSO
förändras själv. Varje dag möbleras hans rum
om och därför kan han måla det i oändlighet:
det är detsamma och ändå inte detsamma, ty
upplevelsen är ständigt en annan. Ingen kan
gå ut och äga världen obegränsat, inte ens
Picasso, nej, allra minst Picasso. Allt är
deter-minerat inom honom, hans värld är given en
gång för alla. Det är ständigt samma värld, hur
olika den än kan te sig. Det är bara han själv
som förändras och upplever sin värld på olika
sätt. Picasso är en förvandlingarnas man, han
inkarnerar själva den moderna legenden om
konstens metamorfoser. Men metamorfoserna
tillhör honom själv, inte hans värld.
*
Den nutida världen är i högsta grad
människans värld. Vår tid är utan natur: vi har
övervunnit naturen, fönnänskligat den.
Naturen tillhör ett lägre plan: den är
underordnad människan, den är till för att tjäna
människan och människan är ansvarig för
den. Sålunda utspelas människans drama och
ingår människans problem överallt i naturen,
men aldrig tvärtom. Hierarkin är fullständig.
Människan är naturens mening, naturens själ.
För Picasso existerar ej heller naturen: allt
utgörs av människans värld. Hans natur är
nature morte: döda ting som står människan
nära. Hav, berg, träd, floder är för honom
endast elementära symboler. Hans fåglar är
alltid fåglar i bur, hans fjäril är en död fjäril
som han fäster på duken. Hans djur tillhör
cirkusen eller arenan: apan som härmar
människan, hunden som dresserats, hästen och
tjuren som av människan framföres i kamp:
som ur drifter nas symboler. Det vegetativa
känner han ej: hans blommor är tapetblommor
eller plockade blommor, inomhusblommor,
animaliska eller metalliska blommor: stadens
blommor. Också kvinnan är för honom
antingen animalisk eller metallisk, kött eller stål.
Hans eget temperament är antingen animaliskt
PICASSO. Målaren. Etsning.
flammande eller abstrakt oberört, vilande i
sig självt som tinget, som metallen.
”jag rusar fram antänder och bränner
smeker och slickar omfamnar och betraktar
jag ljuder vid varje klockornas svängning ända
tills de blöder jag skrämmer upp duvorna och
får dem att virvla kring duvslaget ända tills
de faller till marken döda av trötthet jag ska
stoppa till alla fönster och dörrar med jorden
och med ditt hår jag ska hänga alla fåglar
som sjunger och bryta av alla blommor jag
ska vagga lammet i mifia armar och ge det
mitt bröst att dia jag ska tvätta det med mina
tårar av fröjd och smärta och jag ska söva
det med min ensamhets sång om Soleares och
gravera på plåten fält av vete och havre och
jag ska se det ligga döende i solen och jag
ska slå in floderna i tidningspapper och kasta
ut dem genom fönstret ner i rännstenen som
ångrar sig med alla sina synder på ryggen
och låter sig nöja därmed och trots allt med
glädje reder sitt bo i kloaken jag ska krossa
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 17:57:13 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-7/0027.html
