Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerard Bonnier: För boksamlaren - Anmälda böcker - Svenska exlibrisföreningens årsbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Grevinnan Ulla Sparres, gift Tessin, exlibris.
Gravyr av P. Floding.
Exlibrisföreningens
årsbok
Då bibliofilen bläddrar i de olika årgångarna
av Svenska Exlibrisföreningens årsböcker, slås
han av den tanken, att exlibrissamlarna ha det
betydligt bättre ställt än de rent bibliofila
samlarna. Ett forum sådant som dessa årsböcker
representera utgör utan tvivel en oerhörd
styrka för en förening, och de alster, som där
publiceras, äro värdefulla inte bara för
exlibris-entusiasten utan också ofta för den mera
allmänt kulturhistoriskt intresserade. En
biblio-filförening av liknande slag skulle säkerligen
ha oerhört mycket att uträtta.
I Exlibrisföreningens årsbok för år 1937
finnas liksom i tidigare årgångar ett antal
intressanta uppsatser. Främst märker man här
artikeln ”Svenska kvinnors exlibris genom
tiderna”, författad av Arvid Stålhane, en essay
som är givande inte bara på sitt speciella
område, utan även kulturhistoriskt. Ehuru
exlibris äro kända i Sverige redan så tidigt
som på 1440-talet förekomma inga
kvinno-exlibris förrän mer än ett århundrade senare.
De två första — ett par pärmstämplar — ha
tillhört kungliga personer, nämligen Gustav
Vasas dotter Sofia och Johan III:s andra
gemål Gunilla Bielke.
Även under 1600-talet dominerade
pärm-exlibriset. Nu tillkommo bland ägarna även
några av högadelns damer. Trots tidens förakt
för kvinnligt bokvett, är deras antal ganska
stort. Här finner man bland andra Vendela
Skytte, Johan Skyttes sköna och lärda dotter
och Maria Elisabeth Stenbock, vars typiska
barockpärmstämpel är mycket praktfull.
I och med rokokons genombrott upplever
exlibriskonsten en glansperiod och flera av
tidens förnämsta kopparstickare tagas härför
i bruk, såsom Floding, Gillberg, J. E. Rehn
med flera. Ett typiskt exempel på 1700-talets
vapenexlibris är det som Carl Gustaf Tessins
maka lät gravera för sitt Åkeröbibliotek.
Största delen av 1800-talet var en
nedgångsperiod för bruket av bokägarmärken och först
i slutet av århundradet börja de åter
förekomma i större utsträckning, för att i början
av 1900-talet nå en ny blomstringsperiod.
Författaren slutar med att göra en
undersökning av åtskilliga moderna kvinnoexlibris,
utförda av ett stort antal både manliga och
kvinnliga konstnärer, vilken undersökning inte
saknar sitt konsthistoriska värde.
Vidare innehåller publikationen bl. a. en
upplysande artikel av Isak Collijn om den
skandinaviskt orienterade bok- och
exlibris-samlaren fransmannen Paul Riant, samt en
både rolig och upplysande radiodialog om
hobbyn att samla exlibris.
Årsskriftens värde förhöjdes genom den
goda illustreringen och det förnämliga
tekniska utförandet.
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
