Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
och den nationella musiken, som genom alla
århundraden kämpar för att vinna en
uttrycksform. Hans musikhistoria kan därför läsas som
ett levande drama, där de stora
komponistpersonligheterna samtidigt uppträder som
innehavare av huvudrollerna och på sina personer
samlar allt strålkastarnas ljus. Detta sätt att se
och skildra ger verket dess starka accenter,
och då Ernst Biicken undviker all ensidighet
och strävar efter objektiv rättvisa, förtjänar
hans knappa och klara musikhistoria läsare
både bland dem som vill ha en första
orientering, och bland dem som vill tränga längre
in i ämnet.
En rolig och glad bok är det urval av
anakronismer från Homeros till vår tid, ”Hier irrt
Goethe”, som Hanns Braun har gjort (Ernst
Heimeran, München). Uttrycket: ”Här
misstar sig Goethe” har blivit bevingat, det
härstammar från den tyske litteraturprofessorn
Düntzer, som kommenterade en autobiografisk
anmärkning av Goethe med de orden. Hanns
Braun intresserar sig inte för sådana
högdragna korrigeringar, utan han vill förströ
sina läsare genom att rada upp alla de ställen
i världslitteraturen, där diktarens fantasi drar
honom med sig och får honom att göra ett
djärvt språng genom tiderna. Vi får sålunda
här höra talas om en roman-Caesar, om vilken
hans diktare berättar, att han lugnt skalade
sina apelsiner, vilket han emellertid knappast
kunde göra, eftersom apelsinen först på
trettonhundratalet kom till Sydeuropa. En annan
diktare låter återigen Kolumbus stå med en kikare
framför ögonen och upptäcka Amerika, vilket
emellertid är litet för tidigt påtänkt, eftersom
kikaren dyker upp först omkring år 1600. Men
även större diktare har gjort samma misstag.
Sofokles skildrar i ”Elektra” en kappkörning
under de olympiska spelen, men sådana
existerade ännu inte under den heroiska tiden. Lady
Macbeth ropar till sin make: ”Jag har ammat
barn”, men något senare heter det om
Macbeth: ”Han har inga barn!” Vilka barn är det
då som lady Macbeth har ammat? Och så löper
den lustiga raden vidare. Vad som gör boken
till en så angenäm lektyr är att dess utgivare
Hanns Braun inte försöker mästra poeterna.
Tvärtom — han följer muntert med på alla
deras missöden, och han tolkar dem för oss
med ett vänligt leende som ett tecken på hur
stark fantasien är, hur den sätter sig över
alla gränser, och hur gärna människan skulle
smyga sig in i en annan tid, bara hon kunde.
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
