Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Harrie, Ivar, Moskva—Köpenhamn, anmäld av Holger Ahlenius - Åkerhielm, Annie, Innanför vallgraven, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
är det likväl detta som skänker perspektiv
och rytm åt betraktelserna. Lantbrukarsonen
Harries patriotism har sin naturliga hjärtpunkt
i hemmabyn, som skildras på några av bokens
mest inspirerade och förälskade sidor, och
vidgar sig därifrån koncentriskt till att
omfatta, först den skånska provinsens anrika och
betydelsefulla gränsmark mellan två
kungariken, därnäst det vidsträckta Svea rike, från
det uppländska kärnlandskapet och den
östgötska prästgårdsbygden till Ludvig
Nordströms och Hjalmar Lundbohms koloniala och
industriella Stor-Norrland, för att slutligen
innesluta hela det skandinaviska
kulturreservatet, vettighetsidyllen, välståndsoasen — var
man nu vill lägga tonvikten — där just
splittringen utgör vår lycka och vår rikedom och
där ståndscirkulationen och folkbildningen är
den gemensamma yttersta garantien mot de
ekonomiska och politiska katastrofernas och
de efterföljande våldslärornas panik. I detta
större fosterland äro i närvarande världsläge
Finland och Danmark de mest utsatta
gränsprovinserna, och det är framför allt dem
Harrie i dessa studier ägnar vederbörlig
uppmärksamhet vid sidan av den svenska. På så
vis företecknar han ett väsentligt stycke av
den absolut enda väg som leder från
hemkänslan över fosterlandskärleken till det
europeiska sinnelaget och mänsklighetstanken.
Harrie har rätt: det finns ingen genväg eller
omväg till det målet!
Det är för övrigt intressant att iakttaga,
hur de rent konstnärliga kvaliteterna så
småningom börjat frigöras hos denne lärde
humanist och skarpsinnige analytiker.
Deskriptiva naturstudier och landskapsskisser i halvt
linnéansk stil få allt större utrymme i hans
essayistik. Allt oftare börjar han tala om något
annat i stället för att hålla sig strängt till det
förelagda ämnet, men han hemfaller aldrig
fördenskull åt vitsig chosighet eller
ego-centriskt koketteri. Ett diktverk eller en bok
sätter hans inbillning i rörelse, han diktar
vidare på det lästa, och ur impressionerna
växer det fram ett ypperligt porträtt i
helfigur, en suggestiv landskapsvision, ett
fler-strängat och vibrerande nationellt
själstillstånd. Det gäller essayerna om Torsten
Fogel-qvist, Ludvig Nordström och F. E. Sillanpää,
alla tre förebildliga prov på reproducerande
kritik, byggd på inlevelse och en god portion
skapande fantasi. Kanske förtjänar den
mellersta av dem särskilt framhållas, därför att
dess utgångspunkt inte varit Lubbes egna
verk utan en valhänt och tråkig
upplysnings-skrift. De danska studierna över Harald
Nielsen, Frederik Poulsen och Paul V. Rubow äro
däremot snarare psykologiska och intellektuella
analyser av mer traditionell art; danska ämnen
inbjuda ju gärna till intim realism.
Mot främlingskänslan inför
diktaturländerna svarar i denna bok en stärkt hemkänsla
visavis det nordiska. Den är välgörande fri
från stora ord. Inte minst därigenom
utstrålar den värme och innerlighet och är
ägnad att möta gensvar hos likstämda sinnen.
Dess talan föres här av en man som inte är
yrkesreporter men väl vad mera är: en av vår
tids finaste och kunnigaste vägledare till de
oförytterliga hemmanordiska kulturvärdena
och deras rotfästen i bygd och hävd. För ett
budskap av det slaget och framfört på det
sättet torde endast de som äro trollbundna av
främmande locktoner slå dövörat till.
Holger Ahlenius
Innanför vallgraven
ANNIE ÅKERHIELM: Innanför vallgraven.
Bonniers. 4: 50.
Det är en vårdad och i grund och botten
mycket harmlös epik som Annie Äkerhielm
ger prov på i sin — för övrigt allt utom
uttänjda — roman ”Innanför vallgraven”. En
icke oäven psykologisk förmåga har hon
alltid besuttit, och hennes blick på karaktärer
och miljöer utmärker sig — åtminstone då
hon odelat ägnar sig åt objektiv berättarkonst
— för en trygg och sansad vederhäftighet, låt
vara att hon aldrig ger sig ut på djupare
vatten.
Den familj ehistoria, hon denna gång
förtäljer, berättas i sävlig ton och med en smula
gammaldags prudentlighet, men den rymmer
inte desto mindre ett tragiskt sprängstoff, en
dramatisk konflikt. Berättelsen, som är lagd i
munnen på det medlidsamma mediet,
sjuksystern Alma Sundman, har till miljö en
herrgård i Skåne. Det är ett halvt vanhävdat
fideikommiss, omgivet av fuktiga vallgravar och
som skapat till skådeplats för
skräckroman
563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
