Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hall, B. Rud., Årsböcker i svensk undervisningshistoria, anmäld av David Arill - Ivan, Erik, Ur öde år, anmäld av Johannes Edfelt - Sjöström, Christopher, Så tänkte arbetarklassens föregångsmän, anmäld av Åke Thulstrup - Tabouis Geneviève, Utpressning genom krigshot, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Frösö. Man måste vid läsningen av dessa
personliga skildringar av skollivet under de
närmast förflutna århundradena gripas av den
största respekt för det kulturarbete, som
utfördes under de vidrigaste förhållanden. Man
vet inte, vilkendera parten man mest ska
beundra: den trasige, undernärde, föraktade
och hatade läraren, som med slag av karbasen
tog hämnd på det hårda livet och drev in
romarspråket hos motspänstiga elever, eller
dessa elever, småpojkar, kuschade och
misshandlade av lärare och kamrater, men med
okuvlig energi kämpande mot köld, mörker,
stryk och tyranni. Det var i alla fall dessa
lärare och dessa småpojkar, som byggde ett
nytt Sverige och pressade fram bleka
kulturblommor ur hårda gråstenshällar. En titt på
deras utbildningsvillkor ger en ny syn på
gamla kulturvärden. David Arill
Kortare anmälningar
ERIK IVAN: Ur öde år. Norstedts. 3:—.
De dikter, varmed Erik Ivan debuterar,
skulle man kunna förlikna vid galläpplen. De
äro med andra ord fräna och sura — frukter
av ödslig och bitter erfarenhet. Poeten har
”ingen ståt att besjunga”; hans tanke är
”krank och svag”; han har aldrig ”haft rosor
på kinden”, och om åskan har bott i hans
lunga, ”så bor den där inte i dag”. Man kan
efter sådana deklarationer fråga sig, vad han
har ute på det poetiska marknadstorget att
göra? Och betraktar man dessa vers ur
estetisk synvinkel, blir frågetecknet ännu mer
berättigat. Hans dikter äro så gott som
uteslutande prov på efterklangspoesi. Originell
in-vention, personlig frasering står näppeligen
att upptäcka i dessa bittra eller trumpna,
mestadels av ganska svårsmält rancune
bräddade utgjutelser. Minst till sin fördel är poeten,
då han — på Ferlinskt maner — demonstrerar
galghumoristiska tonfall (”Deklaration”, ”Det
svåraste”). I sådana stycken märker man
klarast den brist på poetisk takt, som
överhuvudtaget kännetecknar denna diktsamling. Med lite
god vilja skulle man måhända kunna spåra
något löftesgivande mitt i den hårt anspända
bitterheten i de fria vers, som utgöra häftets
avslutande parti, ett slags i expressionistisk
stil hållen krönika om ensamhet, armod,
sönderslitenhet; och som en underton en längtan
efter frihet och ljus, vilken är mänskligt mer
gripande än alla de grådaskiga och sterila
la-mentationer, som i övrigt karakterisera denna
lyrik. Johannes Edfelt
CHRISTOPHER SJÖSTRÖM: Så tänkte
arbetarklassens föregångsmän vid seklets
början. Bonniers. 2: 75.
Halvgamla tidningar brukar i allmänhet inte
vara någon vidare stimulerande läsning.
Tidningsartiklar är i regel stundens barn, och det
intresse de förmår avlocka läsaren anknyter
sig till dagens händelser. Det ska vara speciella
skäl, som gör artiklar i dagspressen förtjänta
att läsas om årtionden efter nedskrivandet.
Christopher Sjöström har därför vågat sig på
ett vanskligt företag, när han nu har gett ut
sina för omkring trettio år sen publicerade
tidningsartiklar i bokform. Det kan inte råda
något tvivel om att dessa artiklar förtjänar att
läsas en gång till. De är nämligen nedskrivna
med en friskhet, som har stått sig till denna
dag, och själva ämnet — den
socialdemokratiska doktrinen — är i dag lika aktuellt som
vid tiden för storstrejken. De
socialdemokratiska ledarpersonligheterna hyser väl i dag inte
fullt den uppfattning Sjöström utvecklar i sina
artiklar, men mycket av vad han där säger
ingår i den uppfattning, som torde omfattas av
vårt största regeringsparti. ÅKE Thulstrup
GENEVIÉVE TABOUIS: Utpressning genom
krigshot. Översättning av Karin Alin.
Natur och Kultur. 4: 50.
L’CEuvres världsbekanta sibylla Geneviève
Tabouis har publicerat en liten samling essayer
i utrikespolitik, som på svenska fått namnet
”Utpressning genom krigshot”. Författarinnans
namn är en borgen för att läsaren inte får
tråkigt i hennes sällskap. Madame Tabouis är
en elegant och spirituell guide i modern
utrikespolitik — sådan den ses ur franska
folkfrontens synpunkt. Hon gör inga försök att
dölja, att hennes arbete är tendentiöst, ibland
nästan pamflettartat. Vederhäftigheten i
sakuppgifter skulle väl knappast tåla någon mer
ingående granskning, men författarinnans stora
personkännedom och förtjusande sätt att säga
elakheter om denna världens stora försonar
572
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
