Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Generalrepetition eller
fred?
Världen har fått vara med på
generalrepetitionen till det krig som man länge fruktat
och som man vet skall slå åtminstone Europa
i spillror när det kommer. Om det nu
kommer. Generalrepetitionen var mycket realistiskt
iscensatt, och krigsrädslan flyttades ned från
det abstrakta till det konkreta planet. Varje
vuxen person även i vårt land tvingades att
under några ångestmättade dygn se kriget rätt
i dess förvridna ansikte. Det är naturligt att
när den spöklika bilden än en gång
bort-besvors man skulle erfara en oerhörd lättnad.
Men efter denna naturliga reaktion, denna
djupa suck av avspänning har ingen ny energi
och optimism strömmat till. En känsla av olust
kvarstår. Den känsla man alltid erfar när
någonting obehagligt uppskjutits men inte upphävts.
Man kan hysa vilken uppfattning som helst
om de realiteter som den senaste politiska
konflikten rört sig om, om det berättigade eller
oberättigade i de sudettyska och sedermera
rikstyska kraven på pragregeringen och om
Tjeckoslovakiens förutsättningar att fortbestå
som en stat enligt Versaillesf redens
arrangemang. Här stå uppfattningarna i strid mot
varandra, och de flesta som hysa den ena eller
den andra veta mycket litet vad de tala om.
Det rör sig om frågor av så invecklad natur
att endast den som yrkesmässigt studerat dem
borde ha lov att hävda någon bestämd åsikt.
Men det finns en sak som inte undandrar sig
gemene mans bedömande: det sätt på vilket
frågan löstes och det uppträdande, som de
avgörande parterna presterade under
förhandlingarna och vid överenskommelsen. Det är
inga tvivel om att inte våldet triumferade över
konciliansen, den ansvarslösa djärvheten över
resonligheten. Undfallenhet inför krigshot, på
vars uppriktighet man denna gång inte kunde
ta miste, är förklarlig, men det är betänkligt
när den måste gå ända till löftesbrott.
Västmakterna lyckades med förenade
ansträngningar avvärja en universell olycka, men alla
de som spontant utbrusto i jubel häröver
glömde att det skedde på bekostnad av en stat
som samma makter själva skapat och lovat
beskydda. De materiella förluster ett krig
skulle ha medfört äro förvisso oöverskådliga,
men så äro säkerligen även de moraliska
skadorna av den fred som började i München.
Det dåliga samvetet märks redan på besluten
om ytterligare stegrad upprustning. Ett
outplånligt intryck gjorde också segerherrens hybris
och brist på ädelmod. Och segerherren är
inte ett folk på åttio millioner utan en individ
ibland dem som kontrollerar alla de övriga.
Världens öde beror för den närmaste
framtiden av denne ensamme man. Vill man alltså
hoppas på freden och en europeisk avspänning
med uppbyggnadsarbete i stället för
upprustning får man koncentrera sina böner kring den
tyske envåldshärskaren och anhålla om att han
snarast måtte utveckla också de storsinta
egenskaper som i några fall utmärkt
världshistoriens stora politiska gestalter. I annat fall torde
vi snart stå inför en repris av den senaste krisen
som kanske inte avvecklas lika ”lyckligt”. Endast
ett underverk kan, förefaller det, ändra
utvecklingens ödesbestämda marsch mot katastrofen.
579
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
