Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. M. Forster: Credo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. M. FORSTER
männen inuti parlamentsbyggnaden — de
kunna inte lita på varandra på det sättet och
ännu mindre kan deras regering lita på andra
regeringar. Där förekommer inga mössor på
trottoaren, utan i stället misstänksamhet,
förräderi och upprustning. Ju högre organiserat
det offentliga livet är, desto lägre sjunker dess
moral. Nationerna uppföra sig mycket sämre
mot varandra i dag än i gångna tider, de röva
och bedraga och spela översittare och bluffa,
börja krig utan varsel och döda så många
kvinnor och barn som möjligt, medan
primitiva stammar åtminstone hejda sig inför
tabuföreskrifter. Det är en förödmjukande tanke —
men ju tätare mörkret är, desto klarare lysa
de små ljusen, de lugna varandra och
signalera: ”Hallå, jag är kvar än så länge. Jag
tycker det är ruskigt — hur har du det?”
Ack, ni min aristokratis outsläckliga ljus! Den
okuvliga arméns signaler! ”Kom an — låt oss
åtminstone vara glada så länge vi kan.” Jag
tror de signalera så också.
Framtidens frälsare kommer inte att
förkunna ett nytt evangelium, om han någonsin
kommer. Han kommer helt enkelt att använda
sig av min aristokrati, han kommer att
aktivera den goda vilja och det goda lynne som
redan existera. Han kommer med andra ord
att införa en ny teknik. Nationalekonomien lär
oss, att om vi hade en annan
distributionsteknik, behövde det inte finnas någon
fattigdom och människor skulle inte behöva svälta
på ett håll medan skörden plöjdes ner på ett
annat. En liknande förändring behövs på
moralens och politikens fält. En sådan önskan
är ingalunda ny, i teologiska ordalag uttrycktes
den till exempel av Jacopone da Todi för över
sexhundra år sedan. ”Ordina questo amore,
O tu che m’ami”, sade han, ”0, du som älskar
mig, bringa denna kärlek i ordning”. Hans
bön blev icke hörd, och jag tror aldrig den
kommer att bli det, men där och icke via
någon hjärtats förvandling torde vår väg gå.
Inte genom att bli bättre utan genom att ordna
och fördela sin medfödda godhet skall
människan lyckas stänga in våldet i dess låda och
på så sätt vinna tid till att utforska universum
och värdigt sätta sitt märke därpå. För
närvarande utforskar hon universum bara på
småstunder, när våldet tittar åt andra hållet,
och hennes gudomliga skaparkraft framstår
som en trivial biprodukt som kan skjutas
undan så snart trummorna gå och bombplanen
dåna.
Nu påstå de ortodoxa, att pn sådan
förändring kan åstadkommas endast av
kristendomen, och att den också kommer att äga rum
när Gud så finner lämpligt — människan har
alltid misslyckats och kommer alltid att
misslyckas i att organisera sin egen godhet, och det
är förmätet av henne att försöka. Hur
högtidligt detta påstående än är, lämnar det mig
kall. Jag tror inte att kristendomen någonsin
kommer att visa sig vuxen den oreda som för
närvarande råder i världen, och jag tror att
det inflytande kristendomen ännu har kvar
snarare sammanhänger med de pengar som
ligger bakom den än med dess andliga
slagkraft. Kristendomen var en gång en andlig
makt, men om den någonsin skall kunna lugna
vattnen igen, så måste dess inneboende anda
finna nya och troligen icke-kristna uttryck.
Naturligtvis kommer en hel mängd människor,
och därtill människor som äro inte bara goda
utan även kunniga och intelligenta, att anmäla
avvikande mening på denna punkt. Med hetta
komma de att förneka att kristendomen har
misslyckats, eller också skola de resonera som
så, att misslyckandet beror på människans
ondska och i själva verket bevisar
kristendomens slutliga seger. De ha Tron, med
stort T. Min tro börjar med ett mycket litet t,
och jag för ämnet på tal endast därför att det
är en påfrestande och allvarlig tid vi leva i,
och man vill gärna säga vad man tänker
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
