Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. M. Forster: Credo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CREDO
människans förtjusning när det går illa för
dem. Alltemellanåt läser man i tidningarna
något meddelande i den här stilen:
”Statskuppen synes ha misslyckats. Var amiral Toma
befinner sig är för närvarande okänt.” Amiral
Toma hade troligen alla förutsättningar för
att bli en stor man — järnvilja, personlig
magnetism, bravur, fint väderkorn,
könlöshet — men ödet var emot honom, och därför
måste han dra sig tillbaka till okänd
vistelseort i stället för att stråla i historien i kretsen
av sina likar. Hans misslyckande blir så
komplett att ingen konstnär, ingen älskare kan få
erfara dess make. Ty för dem är
skapelseprocessen en prestation i och för sig själv, medan
för honom den enda tänkbara prestationen är
att lyckas.
Jag tror emellertid på aristokrati — om det
är rätta ordet och om en demokrat får använda
det. Inte på en maktägande aristokrati,
grundad på rang och inflytande, utan på en
aristokrati bestående av de känsliga, de
hänsynsfulla och de modiga. Medlemmar av denna
aristokrati kunna påträffas inom alla nationer
och klasser och i alla tidsåldrar, och det är ett
hemligt samförstånd mellan dem när de råkas.
De representera den sanna mänskliga
traditionen, vår besynnerliga ras’ enda bestående
seger över grymhet och kaos. Tusentals sådana
aristokrater gå under i tyshet, några få äro
stora namn. De äro måna om andra likaväl
som om sig själva, de äro hänsynsfulla utan
att vara fjäskiga, deras mod braverar inte
utan består i förmåga att härda ut, och de tåla
skämt. Jag skall inte ge några exempel — det
vore riskabelt — men läsaren kan gärna ta
och överväga, huruvida det är detta slags
människa han skulle vilja träffa och själv vara,
och, om han vill följa mig ett steg längre,
huruvida han skulle föredra, att denna typ
vore asketisk eller ej. Själv är jag emot
asketism. Jag håller med den gamle skotten
som ville ha mindre kyskhet och mera
fin
känslighet. Jag anser inte att mina aristokrater
äro en riktig aristokrati om de späka sina
kroppar, ty kroppen är det instrument
varigenom vi uppfatta och njuta av världen. Men
jag är inte envis härvidlag. Det är ingen
springande punkt. Det är naturligtvis möjligt
att vara finkänslig, hänsynsfull och modig och
ändå asket, och om någon bara besitter de tre
förstnämnda egenskaperna, så släpper jag in
honom också! Vidare skrida de, en okuvlig
om också ej segerrik armé. Aristokraterna,
eliten, de utvalda, de bästa människorna — alla
ord att beteckna dem med bli felaktiga, alla
ansträngningar att organisera dem misslyckas.
Om och om igen ha olika myndigheter insett
deras värde och försökt infånga dem och
utnyttja dem, såsom prästerskapet i Egypten,
den kristna kyrkan, civilförvaltningen i Kina
eller grupprörelsen eller något annat
förträffligt påhitt. Men de glida genom nätet och bli
borta — när dörren stängts, äro de inte längre
i rummet. Deras tempel är, som en av dem
yttrade, the Holiness of the Hearfs 1
magination, och deras rike, fast de aldrig få besitta
det, är den stora, vida världen.
När nu denna typ av människa förekommer
och jämt och ständigt korsar ens väg, om man
har ögon att se med och händer att känna med,
så kan inte experimentet mänskligt liv på
jorden avfärdas som ett fiasko. Men det kan
mycket väl kallas en tragedi, varvid tragedien
består i att man inte lyckats finna något medel
varigenom denna privata hygglighet kan
överföras till offentliga angelägenheter. Så fort
människor få makt bli de bovaktiga, och
ibland vridna också, ty innehavet av makt
lyfter upp dem i en sfär, där normal
hederlighet inte betalar sig. Mannen som säljer
tidningar utanför parlamentsbyggnaden kan till
exempel lugnt lämna sina tidningar med
mössan bredvid och gå och ta sig en drink
— han kan vara säker på att var och en som
tar en tidning kastar en slant i mössan. Men
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
