Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Steget ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEGET UT
blinkade hon lugnt och glatt. Vandraren blev
också glad, han tyckte att han var en tusande
djävel där han gick ensam och orädd genom
mörker och oväder. Oron över värvningen
försvann, fan, om någon gav sig på honom så
skulle han få se på en som kunde ge igen.
Nu var det halvljust igen och man kunde
se de närmaste skylarna på sädesfälten. Vattnet
rann ännu med sakta sorl bland stenarna på
vägen. Vid en skogsgrind frustade en häst till
och skrämde nästan vettet ur honom. Efteråt
skrattade han och svor medan hjärtat bultade
hårt. Hästen började gå innanför staketet och
följde honom så långt det gick.
Modern var vaken och frågade från
kammarn om han var våt eller om åskan slagit ner
på honom, om han tagit värvning och var
hungrig. Det fanns mat i skåpet och mjölk
i förstugan.
Nu tog den nye soldaten fram kontraktet
som han skrivit på utan att läsa det. Han fann
med oro att regnet gått igenom rocken och
blött ner det. Det stora läckra, stämplade
papperet, hans framtids dokument. Bläcket
hade runnit omkring, men gudskelov inte
värre än att man kunde läsa det. Han hängde
med varsamma händer upp det till torkning
över spisen. Kläderna, som var genomvåta,
slängde han likgiltigt över en stolskarm. Snart
behövde han inte skräpet längre, den blå
uniformen skulle komma i stället.
När han lade sig såg han ännu svaga
blixtar lysa vid den östra horisonten, där
molnet sjönk ner.
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
