Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: En stor europés testamente - Anmälda böcker - Pirenne, Henri, Histoire de l’Europe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STOR EUROPÉS TESTAMENTE
forskare, på vilka hans inspirerande
undervisning och hans utpräglade personlighet utövat
ett starkt, i vissa fall bestämmande inflytande.
Bakom sig hade han en omfattande
vetenskaplig produktion, som förskaffat honom
ställningen som en av Europas ledande historiker.
I det allmänna medvetandet var hans namn
framför allt förknippat med hans stora, djärvt
upplagda ”Histoire de Belgique”, varav han
vid denna tid hunnit fullborda fyra digra
band. Men kring detta verk grupperade sig en
rad specialarbeten, främst på den sociala och
ekonomiska historiens områden. Bland annat
hade han kastat sig in i den lika lärda som
hetsiga debatten om det europiska
stadsväsendets ursprung och utformat en märklig teori,
som vann allt flera anhängare.
Dessa framgångar måste naturligtvis ha
varit frukten av hårt och metodiskt arbete.
Pirenne var också i utpräglad grad en de
regelbundna vanornas man. Föreläsning klockan
åtta, därefter biblioteks- eller arkivarbete, lunch
klockan halv ett, en promenad mellan två och
fyra — varje torsdag hade han sällskap med
de då skollediga sönerna — och så från fyra
till den sena middagen arbete i det strängt
isolerade arbetsrummet — sådan var hans
dagordning, som han sällan avvek från. Men
någon slav under arbetet var han icke. Man
skulle ta grundligt miste, om man föreställde
sig honom som en folkskygg asket. Han var
tvärtom en robust natur med sinne för livets
goda; un buveur d’eau var i hans terminologi
ungefär detsamma som en tråkmåns.
Visserligen brukade han med gillande citera
Gladston es ord om att ”livet är uthärdligt endast
om man slipper nöjena”, men han tänkte då
endast på en särskild sorts nöjen, les plaisirs
tristes. Han hade i själva verket en mycket
sällskaplig läggning. Särskilt lockade honom
umgänget med studenterna. På studentkaféerna
kunde man ofta få se professor Pirenne bilda
medelpunkten i en grupp av livligt diskute-
HENRI PIRENNE
Efter en teckning av Jean Vercauteren,
rande ungdomar. Då släppte han sig gärna lös
och gav fritt lopp åt sin stora improvisatoriska
talang. Det hände, att han plötsligt hejdade sig
och skrattande förklarade: ”Tro nu inte allt
vad jag säger! Det är bara det som jag skrivit,
som jag verkligen står för.”
Dock, den starkaste dragningskraften var
den som arbetsrummet utövade. Pirenne gjorde
vid ett tillfälle till sina poetens ord:
Jours de travail, seuls jours ou j’ai vécu,
O trois fois chère solitude!
Dieu soit loué! J’y suis donc revenu
A ce vieux cabinet d’étude.
Och han tillfogade några ord, som formade
sig till en inspirerad prosahymn till
studiekammarens ära, en kärleksförklaring, som blottar
något av hans innersta patos:
”Tous ceux qui connaissent les conditions
du travail scientifique savent quelles joies on
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
