- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Oktober 1938 Årg. 7 Nr 8 /
606

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: En stor europés testamente - Anmälda böcker - Pirenne, Henri, Histoire de l’Europe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FOLKE LINDBERG

éprouve entre les quatre murs oü l’on se
con-fine non pour s’isoler, mais pour jouir d’une
vie plus intense. Comme par un episcope, on
voit s’y réfleter, å mesure que l’on sollicite
les textes, les innombrables et passionantes
images qu’ils révèlent å 1’imagination. La
soli-tude se peuple, le silence disparait: tout parle
et s’anime et il n’est pas de satisfaction
com-parable å celle que I’on ressent en voyant
1’histoire vivre devant soi et en s’efforgant
de la comprendre.”

Över denna harmoniska värld, vars två fasta
poler voro arbetet och familjen, föll så den
4 augusti 1914 krigets slagskugga. En av
sönerna, den nittonårige Pierre, anmälde sig
omedelbart som frivillig i den lilla, för
övermakten vikande belgiska armén. Han skulle
aldrig komma tillbaka. Han stupade efter
några månader vid Yser. Henri Pirenne var
för gammal för att slåss. Den fientliga
ockupationen tvang honom för någon tid till en
säkerligen ganska påfrestande passivitet, men snart
yppade sig även för honom en möjlighet att
om också med andra vapen göra en patriotisk
insats. När tyskarna efter något års
ockupation inriktade sig på att försöka blåsa liv i den
flamländska separatiströrelsen, tänkte de sig,
att ett rent flamskt universitet i Gent skulle
bli ideologiskt centrum för denna
besynnerliga nationella väckelse i de tyska vapnens
skugga. Professorerna vägrade emellertid att
återupptaga undervisningen på de tyska
villkoren och under tysk kontroll. Men
ockupa-tionsmyndigheterna voro inte villiga att överge
sin fina plan på grund av motståndet från
några halsstarriga intellektuella. Ett exempel
måste statueras. Och eftersom man trott sig
kunna iakttaga, att Pirenne och en annan
historiker, Paul Frédéricq, voro motståndets
främsta moraliska stöttepelare, beslöt man att
tills vidare oskadliggöra dem. Så följde då
häktningen och deportationen.

*



Man föreställer sig gärna, att talrika
minnesbilder från de sista årens och de sista dagarnas
händelser jagade genom Pirennes hjärna under
de timmar, då han färdades mot okända öden
inne i fiendeland. I Köln fick han besked om
sin närmaste destinationsort: han skulle till ett
officersfångläger i Crefeld. Den relativt
drägliga vistelsen där blev emellertid ganska
kortvarig. Bortförandet av de två professorerna
hade icke haft den förlamände verkan på deras
kollegers motståndskraft som tyskarna väntat
sig. Tydligen var det i missräkningen häröver
som man beslöt att låta de båda belgarna
pröva på en väsentligt hårdare fångenskap.
Den 12 maj överfördes Pirenne till det illa
beryktade koncentrationslägret i Holzminden.
I barackerna där trängdes en synnerligen
brokig skara. Där funnos flera hundra ryska
studenter från universitetet i Liége men också
straffångar från belgiska fängelser och
åtskilligt annat folk, hoprafsat från olika håll och
talande många olika tungomål. För att inte
falla offer för depressionen tog Pirenne sin
tillflykt till ansträngande intellektuellt arbete.
Jämte några andra akademiker bland hans
olyckskamrater höll han föreläsningar i en
liten barack, som några fångna franska
studenter låtit uppföra och som de döpt till
”Universitetet”, och dessutom passade han på att
lära sig ryska av en rysk student. I
förbigående sagt var det här i Holzminden, som
Pirenne mottog kallelsen som utländsk ledamot
av den svenska vitterhetsakademien. Han höll
två föreläsningsserier. Den ena var ägnad åt
Belgiens historia. Han berättar själv, att han
aldrig någonsin haft så uppmärksamma åhörare
och känt sådan glädje av att undervisa. Den
lilla ”föreläsningssalen” var fullpackad. De
som inte kunde tränga sig in, stodo och
lyssnade vid de öppna fönstren. De enda som
störde tystnaden i den vanligen kvävande heta
baracken voro de tusentals lopporna. Det lät
som ett sakta duggregn . . . Situationen var

606

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 21:26:16 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-8/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free