Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: En stor europés testamente - Anmälda böcker - Pirenne, Henri, Histoire de l’Europe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STOR EUROPÉS TESTAMENTE
och j obsposter höllo Europas folk i ångestfylld
spänning, växte manuskripthögen på bordet
i den lilla kammare i Gasthof zum Stern, som
nu fått ersätta arbetsrummet i
professors-bostaden i Gent. I stora och svepande drag
men också med en åskådlighet, som endast den
mångåriga inlevelsen i historien förmår skänka,
klarlades här grundvalarna till den europeiska
kultur, som trots alla motsättningar och
nationella nyanser dock i grunden är en och
densamma. Redan i yttre mening var boken en
fantastisk prestation, eftersom Pirenne icke
hade tillgång till någon annan litteratur än en
handbok, som han lyckades komma över i den
lilla stadens skolbibliotek. Som utkasten visa,
hade han tänkt sig att föra sin skildring ända
in i modern tid. Manuskriptet slutar emellertid
helt abrupt vid omkring år 1550. När han
hunnit så långt, kom vapenstilleståndet emellan
och därmed friheten.
Åren från fredsslutet fram till hans bortgång
år 1935 utgöra i Pirennes liv en period av
sjudande aktivitet. Slag i slag offentliggjorde
han en rad arbeten, som beteckna höjdpunkten
i hans produktion. Framför allt gladde det
honom, att han fick tillfälle att fullborda det
företag, som alltid legat honom närmast om
hjärtat: hans stora belgiska historia. Med sitt
år 1932 utgivna sjunde band hade detta redan
nu klassiska verk förts fram till världskrigets
utbrott. Manuskriptet till ”Histoire de PEurope”
blev däremot liggande för att utges först efter
författarens död.
Krigstidens och fångenskapens upplevelser
hade alltså icke förmått dämpa Pirennes
vitalitet. De lyckades icke heller göra honom
mottaglig för krigspsykosens smittämne.
Hans syn på Tyskland och tysk
historieuppfattning hade fördjupats. Tanken att söka
förringa värdet av den tyska historieforskningens
gigantiska kraftuppbåd var honom nu lika
3. — B. L. M. 1938. VIII.
K
främmande som förut. Men det stod allt klarare
för honom, i hur hög grad den — mer eller
mindre omedvetet — var betingad av vissa
tidsbestämda och geografiskt begränsade
politiska ideal. I sitt av sant humanistiskt patos
burna rektorstal år 1920, ”Ce que nous devons
désapprendre de 1’Allemagne”, framhöll han,
att historiker över hela världen under intrycket
av den dominerande tyska historieriktningens
värdefulla insatser förletts att imitera även
dess fel och dela dess begränsning, och fäste
uppmärksamheten på några vitala frågor
i Europas historia, där enligt hans mening
vägen till klarare förståelse av sammanhangen
endast kan gå via en frigörelse från de tyska
synpunkterna och en grundlig, i möjligaste
mån förutsättningslös nyprövning av fakta.
Han vände sig därvid naturligtvis främst till
historikerna av facket. Men det vore ett
kapi-talt misstag att tro, att det här rör sig om en
intern angelägenhet, som saknar betydelse
utanför de vetenskapliga konklaverna. Man
måste vara bra blind för att undgå att märka,
att historieforskningens huvudresultat, sedan
de väl hunnit filtrera in i det allmänna
medvetandet, äro en politisk och kulturell
inspirationskälla av första ordningen. De få en
suggestiv makt, därför att de kläda sig i
objektivitetens attribut, och därför att endast ett
klarsynt fåtal kan bilda sig ett omdöme om
det berättigade i detta anspråk.
Historieforskningens sanningskrav är därför något annat
och mera än en vetenskaplig princip; det är
i grund och botten en samhällsangelägenhet.
Ett vittnesbörd om Pirennes orubbade
andliga balans är det, att han förmådde ge en
förvånansvärt objektiv skildring av sitt lands
lidandeshistoria under kriget (”La Belgique
et la Guerre mondiale”, 1928). Han återknöt
även efter någon tid sina personliga
förbindelser med Tysklands lärda värld.
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
