Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: En stor europés testamente - Anmälda böcker - Pirenne, Henri, Histoire de l’Europe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKE LINDBERG
annat genom att publicera översikter över tysk
litteratur i Revue historique. Han hade alltid
visat sig angelägen att vidmakthålla sina
personliga förbindelser med utländska forskare,
icke minst de tyska, och varit en flitig
deltagare i internationella historikerkongresser.
Som ett ledmotiv går genom hela hans
produktion strävandet efter universell historiesyn,
obunden av nationella gränser; han varnade
ofta för det slagets specialisering, som
skymmer blicken för de allmänna, internationella
sammanhangen. ”11 n’y a de Science que de
1’universel” — med de orden inledde han en
gång en föreläsningsserie över ett
medeltids-ämne. Men om Pirenne inbillat sig vara en
kännare av Tyskland, gick det nu under dessa
samtal med de tyska yrkesbröderna upp för
honom, hur grundligt han tagit miste. Här
öppnades för hans förvånade ögon en vilt
främmande värld, om vars existens han
tidigare knappast haft en aning. Han har i sina
”Souvenirs de captivité en Allemagne” (1921)
berättat om sin besvikelse, framlagt en rad
intressanta iakttagelser om de tyska
akademikernas politiska attityd och även försökt
finna den historiska förklaringen till denna.
Det kan här icke komma ifråga att ge mer än
en antydan om hans resonemang.
Den typiske tyske akademikerns politiska
ställningstagande förklaras, menar Pirenne,
bäst om man betraktar den som avigsidan av
en stor förtjänst: det fullständiga uppgåendet
i arbetsuppgiften. Denna egenskap har
möjliggjort lysande prestationer; den ger
naturligtvis också den psykologiska förklaringen till
den lidelsefulla hetsighet, som brukar sätta sin
prägel på tysk vetenskaplig polemik. Men
vanan att leva under en absolutistisk regim har
kommit tysken att glömma, att han är en del
av den statliga gemenskapen. I staten ser han
gärna ett fristående, självständigt väsen och
i regeringen ingenting annat än en specialist,
som sköter politiken likaväl som han själv
sköter sitt fack. Han är med andra ord djupt
opolitisk. Den kritiska skärpa och det omdöme,
han ger prov på i studiekammare,
laboratorium och föreläsningssal, får inte komma till
användning i fråga om offentliga
angelägenheter. När så staten rycker honom ur hans
vardagliga verksamhetssfär, underkastar han
sig utan att tänka. Men just för att inför sig
själv försvara denna passiva, okritiska attityd
— så helt olik hans yrkesattityd — har han ett
behov att glorifiera den herre han tjänar. I sin
iver att acceptera allt och försvara allt söker
han gissa sig till och i förväg ge form åt
statens djärvaste ambitioner.
I den situation, vari Pirenne och Frédéricq
befunno sig, hade det emellertid sina risker att
inveckla sig i politiska diskussioner.
Säkerligen dolde de ej sin mening. Därtill kom, att
man beskyllde dem för att underhålla hemliga
förbindelser med hemlandet. I januari 1917
var det slut med den relativt idylliska
Jena-episoden. Det ansågs nödvändigt att skilja de
båda vännerna åt och att strängt avspärra
dem från yttervärlden. Som förvisningsort åt
Pirenne utvaldes Creuzburg an der Werra, en
liten stad i Thüringen.
I denna ensliga avkrok skulle han komma
att tillbringa tjugu månader, i fullständig
isolering, i ovisshet om krigsläget och om
Belgiens öde, nästan utan möjlighet att tala med
en bildad människa och berövad det sällskap
och den stimulans, som böcker skänka. En
sådan påfrestning skulle lätt kunnat bli
ödesdiger för en mindre motståndskraftig natur.
Men Pirenne var fast besluten att hålla
demonerna på avstånd. Botemedlet var även denna
gång regelbundet arbete. Han grep sig an med
att förverkliga en plan, som länge lekt honom
i hågen, men som han dittills inte funnit tid
till. På grundval av sina anteckningar till
föreläsningarna i Holzminden började han utarbeta
sin ”Histoire de 1’Europe”. Så gick tiden.
Medan arméerna förblödde och segerbulletiner
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
