Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker - Munk, Kaj, Himmel og jord - La Cour, Poul, Alt kræver Jeg - Bjerregaard, Hans, Blæsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
het i det sista avsnittet, ”Fra Danmark”, och
de dikter som inleda och avsluta bokens olika
delar äro icke vackra. Men hur många artiklar
finns där icke som bringa allt det goda inom
läsaren till ytan, stämma honom först till glädje
och fröjd, sedan till tacksamhet och förtröstan.
Kaj Munk har skrivit in sitt namn bland de
stora danska journalisterna och uppbyggliga
författarna. Hans bok ”Himmel og Jord” är
en fortsättning både på Jens Baggesens
”Laby-rinthen” och på biskop Mönsters
”Betragt-ninger”.
•X-
Två diktsamlingar skola i korthet omnämnas.
Den ena är av Poul la Cour: ”Alt kræver jeg”
(Gyldendal, 147 sidor). Den andra är av en
debutant, Hans Bjerregaard: ”Blæsten”
(Hage-rup, 63 sidor).
Poul la Cour har försett sin nya
diktsamling med ett motto av Rilke: ”Wer jetzt allein
ist wird es lange bleiben.” Tyvärr kan detta
tagas mycket bokstavligt när det gäller Poul
la Cours dikter: dem kommer han länge att
få vara ensam med! Det verkar heller icke
lovande att börja sitt företal så här: ”Disse
Digte er maaske ikke Digte. De er alt, hvad
jeg ikke vilde, de skulde være. Jeg har stillet
mig selv det Spørgsmaal, om Digteren har Lov
til at undertrykke et Værk, der gaar imod hans
Vilje” och så vidare. Om Poul la Cour hade
velat avskräcka sina läsare kunde han inte ha
skrivit ett bättre företal.
Poul la Cours dikter äro mycket tunga,
mycket seriösa — det är den inre missionens
psalmbok för ateister. De äro också kantiga,
omusikaliska, charmlösa. Månne icke Poul
la Cour borde försöka att uttrycka det han
har på hjärtat i oratorisk prosa, predikan?
Hans Bjerregaard är i varje fall icke
tråkig. Han är icke i någon högre grad lyriker,
men han är laddad med goda iakttagelser och
därtill har han en satirisk ådra, som stundom
omsätter iakttagelserna i kvicka och nästan
visa poänger. Här är en av hans dikter:
KVINDERS KVIDREN.
Der smaaputrer Flæsk paa en Pande...
Tre Kvinder staar i Osen og kvidrer.
Den ene ska’ skilles til Maj.
Den anden ble’ glemt a’ sin Elsker,
den tredje er hende med Flæsket.
”Har I hørt, at Fru Hansen ska ha et Barn
med en Styrmand fra ’Bombasticolo’.”
(Det er slet ikke rart at tænke paa,
naar man selv kun er gift med en Matros,
og Styrmand gaar i blaat Tøj
og Kasket med Sølv omkring.)
De tænker alle: Jeg vilde gerne ha haft
et Barn med den Styrmand,
men de si’r:
”Det er skrapt, den er gal, uhu...”
”Jeg har faaet noet nyt Tricot-Charmeuse Undertøj.”
(Min Far var mere end din Far.)
”Oppe hos Thomsens var der Ballade i Gaar,
Fru Thomsen fik et blaat Øje,
der gik en Stol itu,
den er gal, den er skrap, uhu —
Han tog et Stoleben,
svang det og ramte.”
”Jeg vil ikke ha, at min Reinhold
kommer sammen med den Laptaskes Datter.”
(Min Far var mere end din Far.)
”Nu kommer Karl hjem om lidt,
han ælsker stegt Flæsk,
og jeg har en Bajer til ham.”
De to andre (lidt spidst) i Munden paa hinanden:
”Det ælsker han osse”___
Hans Bjerregaard är ett namn som man bör
lägga märke till. Han är både profet och artist
till sitt temperament, och han saknar inte
litterära vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
