Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker - Anmälda böcker - Chardonnes, Jacques, Les romanesques
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
Medlem av Académie Frangaise
NYA FRANSKA BÖCKER
En omdömesgill litteraturkritiker, monsieur
René Lalou, har kallat Jacques Chardonne
äktenskapets romanförfattare. Man skulle lika
gärna kunna kalla honom kärlekens
metafysiker, ty om man följer hans litterärt och
filosofiskt betydelsefulla produktion märker man
att Jacques Chardonne talar lika mycket om
kärleken som om själva dess miljö och
förutsättningar samt om vad man skulle kunna
kalla dess odödliga sida. Denna odödliga, eller
metafysiska, sida sträcker sig visserligen inte
så långt som den magiska eller mystiska
förlängning utöver det jordiska som vissa tyska
skalder velat giva den. Den innefattar inte den
utveckling ad infinitum som Novalis anade
eller Richard Wagner fordrade. Hos Jacques
Chardonne är kärleken alltjämt underkastad
vardagslivets förhållanden. Men inom denna
trånga ram rör den icke desto mindre upp en
hel flod av känslor och tankar, som i de flesta
fall undgår den vanliga kärlekspsykologien.
”Les romanesques” tillhör den vanliga typen
av Chardonnes romaner. Dess huvudperson är
en bokförläggare som levat ett kyskt liv ända
till sitt giftermål; en förbindelse utan passion
har upptagit honom några år. Han möter en
kvinna som kort förut förlorat sin make och
till vilken han känner sig dragen på ett
alldeles särskilt sätt. Det är henne han skall
komma att älska. Och han skall komma att
älska henne med en absolut trohet, en stum
och vibrerande ihärdighet, ett anspråksfullt
och fordrande tålamod, som inte skyr att ställa
till obehag för den älskade. Han skall komma
att älska henne, om jag så får uttrycka mig,
obarmhärtigt, utan nåd. Och dock är han inte
lycklig, eller rättare sagt, han tvivlar på att
han är det. När man tvivlar är olyckan redan
skedd. Vad har han då att förebrå sin maka?
Det är svårt att säga. Han plågas dunkelt av
ett slags oillfredsställelse som han förnimmer
hos henne och som han gör sig själv ansvarig
för. Han oroar sig för hennes oro och frågar
sig, om icke denna oro har sin rot i hans egen.
Hon å sin sida tycks ha allvarligare
bekymmer. Hon är en passionerad kvinna som givit
sig åt honom utan baktankar. Men i denna
stund känner hon att han bedragit henne. Han
har bedragit henne genom att draga sig undan
henne. Denne man, som offrat allt för denna
kvinna, sin ställning som bokförläggare,
sällskapslivet, som dragit sig tillbaka med henne
till en avlägsen landsända långtifrån Paris, har
icke gjort henne delaktig av sina tankar, eller
om inte direkt sina tankar så åtminstone den
andliga sfär där mannens innersta väsen
dväljes, när han drar sig inom sig själv. Det
är här det av Chardonne skildrade fallet når
fram till absolut allmängiltighet och
därigenom också, kan man säga, blir verkligt stor
dikt. Hur stark kärleken än är, kan mannen
dock icke dela sitt innersta liv ens med den
632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
