Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMMENTARER
Radion och litteraturen
Är radion en farlig konkurrent till boken?
Frågan ställdes, när radion på allvar började
vinna insteg i hemmen, och den upprepas
nog alltjämt. Att radion som förströelse- och
bildningsmedel tar mycken tid i anspråk och
att denna tid, om radion inte funnits, skulle
ha kunnat användas till läsning i bok är ju
självklart. Såtillvida har radion förutsättningar
att vara bokens fiende. Det finns visserligen
de som kunna läsa (ja, till och med skriva)
medan radion är på, men antingen bortse de
därvid från hörselintrycken eller också från
synintrycken. De flesta torde vara överens om
att det är störande med en påknäppt radio
när man läser.
Om radion inte funnits skulle alltså
människorna haft mera tid till läsning, men är
det säkert att de också skulle ha använt sig
av den till detta ändamål? Det kräver mera
viljeanspänning och möda att komma sig för
med att läsa en bok än att lyssna på en radio,
och många människor sysselsätta sig inte med
läsning bara därför att de inte kunna eller
orka välja sin lektyr. De vilja bli matade, och
därvidlag tillmötesgår dem radion på ett sätt
som för forna tiders människor skulle tett sig
sagolikt. Man vrider på en knapp, och en
ström av musik och tal, som lika lätt kan
stoppas, flödar ut i rummet. Den som skall
gå på en bio eller läsa en bok måste träffa
sitt val bland många alternativ. Men
radiolyssnarens (jag tänker ej på utlandslyssnaren)
val är reducerat till endast två möjligheter:
att höra eller inte höra.
Radioapparaten är en speldosa med en
evigt skiftande repertoar. De flesta människor
knäppa på den i planlöst distraktionsbehov
för att fylla ut tystnaden i rummet, någon
gång kanske också för att överrösta oväsen.
Men när de utföra denna passiva handling
överlämna de sig åt en institution som är allt
annat än passiv. Radiotjänst är det enda
bildningsföretag som kommer i kontakt med de
trötta, de oförmögna och de ovilliga, med ett
ord de passiva. Människor som aldrig skulle
falla på idén att köpa en bok eller gå på ett
föredrag höra till dess stampublik, som är den
största i landet. I ojämförligt större
utsträckning än någonsin film, press och
folkbildningsrörelse har radion möjligheter att väcka och
omskapa den svenska folksjälen. Ur etern
faller varje dygn ett fint regn av små
flygblad ned över landet. Millioner sinom
millioner förfaras eller kastas bort, men det räcker
med en flyktig blick här och en mera
grundlig där för att effekten sakta men säkert skall
genomsyra nationen.
Om alltså radion stjäl några timmar då och
då från den redan existerande bokpubliken,
så betalar den tusenfalt igen dem genom att
plöja upp och nyså landets andliga jordmån.
I det långa loppet skall det visa sig att radion
betytt mera för litteraturen än någon annan
uppfinning sedan Gutenbergs. Ty radion är
en stimulator till andlig verksamhet, men den
kan aldrig ersätta boken, varken som
förströelse eller bildningskälla. Den måste gå
fram på en så bred front att den inte kan
ge annat än ett smakprov på allting. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 22:35:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-9/0005.html
