Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Besök i Pontigny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
Ett möte i Pontigny. I mitten med baskisk béret Paul Desjardins, t. h. — med pipa — lord Davies, och
sittande t. v. holländaren Moresco och italienaren greve Carl Sforza.
debatterar något visst centralt kulturpolitiskt
ämne. Mötena avstannade under kriget men
upptogs igen 1922 — låt vara med någon
svårighet: inte ens Ernst Robert Curtius och
den franske kritikern Jacques Rivière kunde
då ännu ta varandra i hand. Där deltog
annars en rad fransmän, som alltjämt hör till
stamtruppen i Pontigny — Roger Martin du
Gard, Charles du Bos, Jean Schlumberger
(som nu sitter i styrelsen), Edmond Jaloux,
André Gide och Robert de Traz.
Överlägg-ningsämnet var den gången ”la fiction et
1’honneur”, och den sista dagen kom en
berömd diskussion till stånd om vilka
författare de närvarande räknade som
oundgängligast för sin egen och sin nations bildning.
Fransmännen nämnde Whitman, Nietzsche,
Dostoj evski, italienaren Prezzolini förde fram
Carducci och Croce, engelsmännen höll på
Browning och Meredith, tyskarna nämnde
däremot ungefär samma namn som
fransmän
nen . . . André Gides replik var mycket typisk:
”J’ai besoin dans tout cela de Goethe”.1
Dessa årligen återkommande dekader har
blivit en institution av största betydelse för
den europeiska intelligensens
samförstånds-strävanden. Jag vet inte, att det finns någon
annan möjlighet att osvikligt råka de ledande
kritikerna och diktarna i alla Europas
kulturländer än att fara till Pontigny. Det är för
övrigt alldeles frånsett dessa möten något av
ett äventyr att komma dit.
2.
Kyrkan och klostret ägs alltså av en
privatman, låt vara i förbindelse med en stiftelse.
Vad kyrkan beträffar, så används den
fortfarande som sockenkyrka — Desjardins var
från början mån om att visa hänsyn. Detta
hindrar naturligtvis inte, att det länge rått
1 Dessa uppgifter ur Ernst Robert Curtius:
”Französischer Geist im neuen Europa”. 1925.
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
