Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Besök i Pontigny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
BESÖK I PONTIGNY
1.
Efter några veckors halsbrytande
alpkörningar i Schweiz — vars vägar under de
kritiska dagarna i september plötsligt började
vimla av trupper — svängde vi väster ut, tog
oss upp och ned för gränsbergen och
började långsamt på raka vägar glida ned för
Juras olika platåer in i Frankrike. Och den
andra dagen fick jag uppe i norra Bourgogne
för första gången på långt avstånd se
Pon-tignykatedralens väldiga, tornlösa skepp höja
sig över den böljande slätten ...
Pontigny är välbekant för varje europeisk
humanist. Där byggdes 1114 ett
cistercienser-kloster — ”det andra efter Citeaux”, alltså ett
av de allra första. Det berättas, att Bernhard
av Clairvaux själv var med och ledde
inredningsarbetet, upprörd över den urartning i
utsmyckningen, som ännu chockerar turister
i den närbelägna Vézelaykatedralen, framför
vilken han i ett av den europeiska
kulturhistoriens mest patetiska ögonblick 1146 i
närvaro av kejsaren, den engelske och franske
kungen och deras tre härar skulle predika
korståget. Pontigny skulle bli ett stramt och
enkelt och majestätiskt tempel, och planen
blev verklighet. Klostrets stora tid var
1300-talet. Den nuvarande ägaren, till vilken jag
strax återkommer, berättar med stolthet, vilka
gäster klostret under sin storhetstid kunnat
hälsa välkomna. Ludvig den helige vilade ofta
ut där under samspråk med den mäktige
abboten. Men särskilt tog man emot
flyktingar — inte mindre än tre ärkebiskopar av
Canterbury har dragit sig undan hit: den
helige Thomas Becket, Stefan Langton och
Edmund, vilka alla tre vilar här och
fortfarande dyrkas av särskilt engelska pilgrimer.
Klostret upplöstes först 1793, och
klosterbyggnaderna blev delvis ödelagda. Under
1800-talet levde det upp igen som en
missionsskola. Så kom den ödesdigra schismen
mellan kyrka och stat i Frankrike, och 1906
hände det för en svensk nästan ofattbara, att
hela den väldiga katedralen samt de
kvarlig-gande mindre klosterbyggnaderna på en
regelrätt auktion såldes till en fransk ung radikal
intellektuell, Paul Desjardins, som bodde i
Paris men varit rektor för École Normale
Supérieure i Sèvres. Desjardins hade gjort
sig känd som en ivrig dreyfusard, och han
var en av grundarna av den ”Union pour la
vérité”, som satte Frankrikes andliga resning
på sitt program. Hans tanke var att använda
det övergivna gamla cistercienserklostret dels
till privathem, dels till något i stil med
Sig-tunastiftelsen. Där skulle i stället för de
fordom femhundra munkarna samlas unga
intellektuella till samvaro och kurser. Så
uppstod tanken på ”Les entretiens-d’Été de
Pontigny”, som första gången avhölls 1910. De
har brukat fördela sig på en eller flera
”dekader”, tiodagarskurser, under vilka man
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
