Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Böcker mellan krigen - Anmälda böcker - Read, Herbert, Poetry and Anarchism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER MELLAN KRIGEN
Herbert Read är en av Englands bästa
kritiker, på en gång känslig och stridbar. Hans
nya bok, ”Poetry and Anarchism”, kan
betecknas som en förening av personlig
bekännelseskrift och teoretiskt manifest; den är
betydande trots sitt ringa omfång, klartänkt och
klokt mänsklig. Den handlar i första hand om
poesiens villkor i samhället, vilka Read anser
vara identiska med den mänskliga frihetens
villkor. Han har ständigt strävat efter att sätta
konsten och dikten i förhållande till
samhället, att uppvisa det organiska sambandet
mellan det allmänna tillståndet och den skapande
individen. Sannolikt har hans
uppmärksamhet för denna avhängighet skärpts därigenom
att han själv (såsom redan påpekats av John
Hayward i denna tidskrift) är en poet som
känner sig handikapad av tidsförhållandena
och dömd att övervägande sysselsätta sig med
kritik. Det är betecknande att han som motto
för sin bok satt Kierkegaards bittra ord om
att han hellre ville vara svinaherde på
Amagers fält och bli förstådd av svinen än vara
skald och bli missförstådd av människor.
Read har under senare år slutit upp kring
den franska surrealismen, vilken väsentligen
utgör en tro på människans inneboende
möjligheter och en protest mot det sociala
tvångs-systemet som undertrycker dessa möjligheter.
Det är fullt konsekvent att nu Read till denna
inställning fogat en socialpolitisk, som han
kallar anarkism eller essentiell kommunism,
till skillnad från den statsbetonade marxismen.
Han anser att de doktrinära civilisationer som
påtvingats världen, de må vara kapitalistiska,
fascistiska eller marxistiska, genom själva sin
uppbyggnad utesluter de värden genom vilka
och för vilka diktaren lever. Därav följer att
diktaren nödvändigtvis måste vara anarkist,
att han måste motarbeta varje statsform som
utgör annat än en rent ekonomisk, rationellt
funktionerande organisation, utan tendenser
till maktutövning och ideologisk påtryckning.
Makt korrumperar alltid, likgiltigt om den
innehavs av staten, av en ledare eller en
utvald klass. Makten leder till förtryck och
förtrycket alstrar fruktan, som hör till det värsta
onda i det samhälleliga såväl som det enskilda
livet.
Anarkisten är mannen som vid mogen
ålder vågar motsätta sig fadersauktoriteten,
som inte längre finner sig i lydnaden under
en primitiv, nedärvd instinkt som blint
identifierar ledaren med fadern. Han är mytens
hjälte som besegrar jätten eller hydran, men
inte för att sätta sig själv i den fruktades
ställe, utan för att leva i enlighet med sitt
egoideal, som fri individ tillsammans med
fria jämlikar. Fader-och-son-förhållandet med
dess komponenter av makt, förtryck och
fruktan ersättes av brodersförhållandet, vilket i
social tillämpning innebär: fria
sammanslutningar av producenter som arbetar för det
allmänna bästa. Read anser att utvecklingen
under de senaste tjugu åren på ett
överväldigande sätt visat att förverkligandet av
denna broderskapets princip utgör
civilisationens enda hopp. Dessvärre är även
socialismen fel inriktad, i det den överallt i
världen utom möjligen i Spanien och Kina
strävar mot centralisering och likriktning i stället
för individualisering, oavhängighet och frihet.
Fred är anarkism, förklarar Read. Krig ska
existera så länge staten existerar. Blott eft
icke-statligt samhälle kan erbjuda de
ekonomiska, etiska och psykologiska förhållanden
vilka möjliggör uppkomsten av en fredlig
mentalitet. ”Vi strider emedan vi är för hårt
fjättrade, emedan vi lever i ekonomiskt
slaveri och moraliskt förtryck. Inte förrän dessa
fjättrar lossats ska begäret att skapa
slutgiltigt triumfera över begäret att förstöra. Vi
måste ha fred med oss själva innan vi kan
få fred med varandra.” Maktbegär och
dödsfruktan är de verkliga synderna, vilka
”ensamma är nog för att förklara de naturliga
701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
