- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / November 1938 Årg. 7 Nr 9 /
705

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Malmberg, Bertil, Sångerna om samvetet och ödet, anmäld av Artur Lundkvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

En pilgrims sånger

BERTIL MALMBERG: Sångerna om samvetet
och ödet. Bonniers. 4: 75.

Bertil Malmbergs ”Dikter vid gränsen”
tillkom otvivelaktigt under inflytande av Thomas
Manns storslagna omdiktning av de bibliska
myterna med dess svindlande psykologiska
perspektiv (varvid Mann i sin tur torde ha
inspirerats såväl av Freuds totemteorier som av
Jungs lära om urbilderna). Malmberg
uppbådade all den slocknande prakten, den
ångest-präglade och redan halvt mekaniserade
formlidelsen (formen som fördämning, som
hejdande mur och besvärjande ritual) hos den
kultur han reciterade dödsmässan över. I dessa
dikter fann han ställföreträdande uttryck för
sina personliga problem och sina hemligaste
förnimmelser genom en med mäktig
kosmisk vision gestaltad katastrofstämning. Där,
i den mångtydiga symbolvärlden under den
magiskt flackande belysningen, möttes och
sammansmälte det personliga diktarödet och
en mera allmän, tidsrepresentativ
världsupp-levelse. Man förnam hur i dessa diktcykler
kulturbyggnaden skakade i sina grundvalar,
avgrunder öppnade sig och demoner tjöt i
vinden; men den levande människan fanns där
ej, endast diktaren i en magikers förklädnad,
halvt oberörd, i hemligt samförstånd med
undergången, halvt rysande av lust inför det
väldiga skådespelet. Tydligen fann han själv
ett slags befrielse i de ödesdigra krafternas
hotande uppror och förespeglade
förstörelseraseri.

Sin nya diktsamling, ”Sångerna om samvetet
och ödet”, avslutar Malmberg med raderna:

Icke en orörlig post
men en pilgrim som du!

Diktaren ter sig nu för honom som ”en
orörlig post” vid samvetsfrågornas gräns, vid
ingången till de andliga problemens domän. Och
han har lämnat denna postering för att bli

4. — B. L. M. 1938. IX.

*



en pilgrim på väg, en bekännare i en krets
av trosfränder. Malmberg har helt enkelt
nödgats ge den mänskliga svagheten sitt, efter
att med alltför ensidig konsekvens ha intagit
diktarens ståndpunkt och hyllat den estetiska
oberördhetens ideala förhållningssätt. Han har
överkompenserat diktarattityden,
konstnärs-funktionen, till förfång för människan inom
sig. Diktaren och människan kan ju aldrig
vara fullkomligt identiska; en balans, en
reglerande relation måste uppehållas dem emellan,
i annat fall inträffar konflikter. Och i stället
för att alltfort som diktare tjäna sin egenskap
av hemlighetsfullt instrument framträder
Malmberg nu som en svag och nödställd människa,
vittnande om sitt behov av tro och hopp, av
en norm för sitt liv, en utväg ur sin isolering,
en delning av ansvarets börda och därmed en
fördelning av ångesten. Hur begriplig, hur
personligt nödvändig denna omvändelse än må
vara kan det inte hjälpas att den innebär en
uppgivelse, en reträtt från en utsatt position,
ett resignerat återfall i traditionens och den
etablerade religionens famn. Det livsläge
Malmberg sålunda hamnat i framstår för
betraktaren som bedrägligt, overkligt och ofruktbart.
Det är också uppenbart att han för närvarande
inte kan göra rättvisa åt sig själv varken som
diktare eller tänkare.

Giltigast och fulltonigast verkar samlingens
första avsnitt, som bildar övergången från
gränsdikterna till de religiösa bikterna. Det
är ödestron, den absoluta determinismen som
där ställes i motsatsförhållande till det
mänskliga samvetets oavvisliga krav på ansvar, på
möjlighet till ingrepp i det egna handlandet
och i det egna väsendets lagar.

Vad mäktar viljan, rådlöshetens jämmer
och känslans uppror, hjärtats självrannsakan?
Var maska i mitt ödes väv bestämmer
den bloduppfyllda, blinda moderkakan.

705

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 22:35:37 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-9/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free