Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Malmberg, Bertil, Sångerna om samvetet och ödet, anmäld av Artur Lundkvist - Johannes Edfelt: Ny lyrik - Botwid, Hans, Rundresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Då allt vårt verk är järnhårt föreskrivet,
vad kunna vi förbryta och förspilla?
Vad ha då vi för ansvar inför livet?
— Och varför blir vårt hjärta icke stilla?
I tungt fallande, monotont suggestiva rytmer
radas dessa frågor upp, tills
problembyggnaden reser sig likt en mäktig valvbåge. Här
finns den vida utblick, den stora, ödsliga
stämning, som utmärker Malmbergs bästa
diktning. Cykeln utmynnar i en brytning med hans
tidigare ödestro, vari han måhända med rätta
ser en bekväm undanflykt, och han griper till
religionen som den nödvändiga och enda
möjliga öppningen i det slutna deterministiska
systemet. Man vill bara ifrågasätta om han
inte fattat determinismen alltför snävt och
därvid omedvetet skattat åt en estetisk drift till
effektfull ytterlighet. Det deterministiska
sammanhanget behöver ju inte tänkas så
alltigenom mekaniskt; man kan antaga att
kausali-tetsbanorna sträcker sig utanför den
mänskliga fattningsförmågans räckvidd, bunden som
denna är vid den tredimensionella världens
skala. I varje fall ligger det en fara i att
skuldkänslan får leda till falska föreställningar om
att man verkligen kan lyfta sig själv i håret.
Längre fram i boken har den forna lyriska
prakten och symbolismen helt förvisats såsom
hörande till en lägre värld. Dessa dikters
nakenhet och enkelhet kan dock inte utan
vidare likställas med den stora diktens endast
skenbara enkelhet. De bär nog vissa spår av
att ha tillkommit under en period av andlig
och konstnärlig kapitulation. Man kan gripas
av dem på ett visst sätt, men man blir
knappast genomglödgad av dem. Man finner även
att den nya inställningen fordrar stöd av teser
som denna:
Det enda på jorden
som tjänar något till
är icke vad du känner
men vad du vill.
Det innebär ju att rycka viljan ut ur dess
sammanhang med känslolivet och tilldela den
en autonom funktion. Men en fri vilja av denna
art är inte annat än en käpp i hjulet.
Malmbergs nya, religiösa dikter är
visserligen långtifrån likriktade och lydigt
dogmatiska; de rymmer även djup oro,
otillfredsställelsens omkastningar och plötsligt
uppflammande illuminationer. Likväl tenderar de på
något sätt att förlora sin giltighet, att bli en
mer eller mindre privat och ovidkommande
bikt, vilande på trossatser eller på rent interna
förutsättningar. Man kan därför inte annat än
beklaga att Malmberg dragits in i
oxfordgrupp-rörelsen, som bestämt mera bidrar att
konservera neuroser än att upplösa dem, eftersom
den bygger på en missuppfattning av det
omedvetnas funktion och med sina troskrav lägger
hinder i vägen för det psykiska
ventilationssystemet. Denna rörelse har i icke ringa grad
avslöjat sig som kristendomens senaste
materialistiska metamorfos, en framgångsmoral
som använder sig av psykoanalytiska metoder,
lockande med sina kvacksalvarrecept för
stillandet av samvetskval och övervinnandet av
kriser inom borgerligheten. Det ser nästan ut
som en ödets ironi att Malmberg råkat
dedicera sina samvetsdikter till en person som här
kan döljas under signaturen Den rike mannen.
Den egocentriska instängdhet och
känslolöshet som Malmberg anklagar sig själv för måste
dock ses i sitt sammanhang med det förtryck,
den osäkerhet och fruktan som mänskligheten
lider under; i annat fall stannar det vid en
ego-centrisk kris. ”Hjärtats hårdhet, själviskhetens
klippa” kan inte övervinnas bara med
individens goda vilja, med en magiskt verkande
omvändelse. Malmberg oroas synbart av
medvetandet härom, men han har tydligen sett sig
nödsakad att åtminstone för tillfället borttränga
sin djupare insikt såväl som sin högre poetiska
instinkt. Vad det kostat honom kan man inte
veta. Men man kan förmoda att det varit det
för honom enda möjliga förfaringssättet, den
enda vägen ut ur jagets och ödestrons alltför
trångt slutna cirklar. Artur Lundkvist
Ny lyrik
HANS BOTWID: Rundresa. Norstedts. 3:—.
INGEBORG BJÖRKLUND: Hemligt budskap.
Bonniers. 3: 75.
HELMER V. NYBERG: Jordrök. Norstedts.
3: 50.
ÅKE HÄGGLUND: Kolumbarium. Bonniers.
1: 75.
MANNE MALM: Vindkast. Lindblads. 2:75.
Att all äkta lyriks arvfiende är tom retorik,
prunkande effekter, ordens förhävelse är en
706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
