Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Cather, Willa, Landet långt borta, anmäld av Margit Abenius - Földes, Jolán, Är detta livet? anmäld av Ann Bouleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lant, som i unga år ordinerades av påven år
1848 att arbeta i det avlägsna, politiskt
sönderslitna Mexiko. I en kort men mycket intressant
essay med titeln ”Le novel démeublé” har
Willa Cather gjort en distinktion mellan
romanen som konst och som tillfällig underhållning.
Om man kunde kasta ut genom fönstret allt
skrymmande möblemang som fyller den nutida
romanen, säger författarinnan, och lämna
scenen så naken som på den grekiska teaterns
tid för de små och de stora känslornas spel.
Liksom så många andra av Willa Cathers verk
är romanen om ärkebiskopen den levande
uppfyllelsen av denna konstnärsönskan. Inget
staffage tynger här, allt efemärt personligt och
sentimentalt är bortarbetat ur stilen med dess
allvarsamma rytm, distinkta kontur och
utsökta enkelhet. Det är inte en roman i verklig
mening, och den saknar romantisk handling
och dramatisk klimax. Men omärkligt växer
det fram en tavla, mättad, fulltonig och rik
i färgerna, men ändå egendomligt glasklar och
med ett alltmer djupnande perspektiv, där
blicken framför allt koncentreras på de två
prästerna och samspelet mellan deras olika
karaktärer. Det är människor som växer som
träd med mycket rymd och ensamhet omkring
sig i den mark, där de blivit omplanterade.
Mellan naturen och människorna hos Willa
Cather finns det både närhet och avstånd. Det
är riktigt och meningsfullt, att den lilla fula
och oansenliga fader Vaillant, som är den
större människan av de två, med det mer
brinnande hjärtat, får ett liv i handling och
äventyr och mänsklig gemenskap och dör,
oändligt älskad, bevarad som en kraft, en dynamisk
impuls i människornas hjärtan, medan
ärkebiskopen, vars väsen alltid har präglats av
reservation, lämnar efter sig en odlad
fruktträdgård, en katedral av sten och en skön
legend att minnas och dikta vidare på. Sällan
har den värdiga stilens människotyp skildrats
bättre än i ärkebiskop Latours gestalt. Hans
något kyliga och meditativa läggning, det fina
formsinnet, den utomordentliga lyhördheten
och respekten för andras sorger och själsliga
art, de alltmer förfinade sinnen, varmed han
uppfattar ”det andra”, det mystiskt
öververkliga — dessa egenskaper hos ärkebiskopen blir
oss till sist rent personligt kära.
Om de två prästernas ämbetsresor berättar
författarinnan sakligt, man skulle nästan vilja
säga torrt. Men helhetsbilden av New Mexico
blir utomordentligt intressant, varje detalj
tycks ha passerat genom ett meditativt och
uppmärksamt sinne. Det är landskap med
underliga klippstäder, svindlande högt över
marken, där de jagade indianerna har levt
i reptilartat oföränderliga levnadsformer, det
är också pregnanta porträtt av förnämt
reserverade indianer och en och annan from legend
eller drastisk munkhistoria ur folkets värld,
det är inte minst scener ur de två vännernas
liv, fyllda av ordlös intimitet och andligt
samspel. Skulle man framhäva någon, så vore det
väl scenen, där fader Vaillant upplever maj
månad med blomning och bebådelse. Inom de
pregnanta konturerna är allt utstrålning och
atmosfär: i det egenartade landskapets rymd
dör färgen bort som solglöd i det mästerliga
slutkapitel, som har gett originalet dess
högtidliga titel ”Döden hämtar ärkebiskopen”.
Översättningen är god. Margit Abenius
Ungdom
JOLÄN FÖLDES: Är detta livet?
Översättning av Ingeborg Essén. Bonniers.
6: 25.
Redan i den världsberömda ”Fiskande
kattens gata” visade sig ungerskan Jolån Földes
vara en inlevelsekonstnär av rang. Så långt
gick det, att romanen för den som upplevt
ungefär samma miljöer, stött samman med
samma slags människor blev ett slags
jagroman. Detta är i ännu högre grad förhållandet
med den senaste till svenska översatta
romanen, ”Är detta livet?”. Det är nog inte för
mycket sagt att påstå, att en stor del av den
kvinnliga, intellektuella generation som nu är
mellan tjugufem och trettio kan läsa
romanen som sina egna memoarer. Det betyder
inte mycket att Jolån Földes’ Matsa är född
i ett för oss exotiskt land, av en ras vars heta
temperament kan synas milsvitt skilt från
vårt. Underlaget för hennes utveckling har i
Ungern blivit detsamma som i Sverige eller i
vilket annat europeiskt land som helst. Det
är en ungdom av den era som strålade ut
från Wien vid den tid då Freuds och hans
lärjungars skrifter började få allmän
spridning i Sverige som i Europas övriga länder.
Den osmälta jargongform av Freuds
sexual
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
