Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
ett ställningstagande i tidens obönhörliga
idé-och maktkamp. När ett oväder nalkas är
naturen ett ögonblick andlöst stilla. Så rasslar det
plötsligt till i aspen, det nervösaste av alla
träd, och sedan kommer om en stund stormen.
Om en sådan asp, solbelyst mot fond av
åskmoln, erinrar Eyvind Johnsons roman av 1938,
en av de bästa han någonsin skrivit.
Irja Browallius’ roman är märklig som
bekräftelse på att vi i henne fått en ny
verklig epiker som åtminstone av folkligt material
synes kunna komma att göra mästerverk. Hon
äger en osökt, naiv berättargåva och är därtill
psykologiskt skarpsynt som en ryss. Mörkt och
ljust, frodig humor, vänligt behag men också
brutal kraft och lurande hemskhet, vävs
samman i hennes författarskap, som kan bli stort.
Året bevittnade ovanligt många
prosadebutanters framträdande. Själv har jag endast läst
ett par av dem och vågar alls ej utpeka någon
som speciellt kallad. Däremot vågar jag påstå
att den bästa debutroman som utkom 1938 var
Hjalmar Söderbergs ”Förvillelser” (nämligen
i illustrerad upplaga).
Lyrik och essayer
De mest uppmärksammade bland ett
fyrtiotal nya diktsamlingar voro Gunnar Ekelöfs
”Köp den blindes sång” och Nils Ferlins
”Goggles”, två omisskännligt svenska lyriker
med alldeles olika instrument. Vackrare och
renare elegisk vers än i avdelningarna
”Elegier” och ”Målningar. — Skuggor” i Ekelöfs
diktsamling har inte många gånger skrivits
på vårt tungomål. Ferlins samling är inte så
omsorgsfullt filtrerad och raffinerad som
Ekelöfs, men den återspeglar ett av den svenska
diktens genuina original. Den som till
äventyrs trodde att Ferlin blott var en fyndig
och galghumoristisk versakrobat — liksom
Bellman i folkets föreställning fordom var
blott en glad gargon och bohem — kan ta del
av de oändligt varsamma dikterna till den döda
modern i ”Goggles”. Vackrare gravsten har
ingen moder fått.
Utom den essayistik som recenseras på
annan plats i detta nummer kom i sista stund
före jul en viktig kulturkritisk essaysamling
av Erik Blomberg, ”Efter stormen, före
stormen”. Dess utgångspunkt är marxistisk liksom
Stig Ahlgrens i ”Orfeus i folkhemmet”. Den
senare var trots ett flertal befängda överdrifter
uppfriskande genom sin ettriga diskussionslust
och formuleringsekvilibristik. Med undantag
för dessa två och Hans Ruins ”Väl mött,
Europa” fick man vända sig till
översättningar för att finna inlägg i viktigare
tidsfrågor. Journalistlitteraturen rönte en strykande
åtgång, och det är konstigt att inte också
inhemska författare försöka sig på denna
tacksamma genre. Reseskildringen har politiserats
sedan vildarna och urskogens faror befunnos
anträffbara på betydligt närmare håll än man
tidigare föreställt sig. Även i Sverige kan man
med framgång göra upptäcktsfärder: det fick
Ludvig Nordström erfara när hans bok om
bostadsförhållandena i det så kallade
Lort-Sverige gick ut i 40 000 exemplar sedan den
styckevis utmyntats till betydligt flera i radio.
Mindre sentimentalt har landet sällan skådats;
boken torde ha sitt värde mera som
tankeställare än som förstående folklivsskildring. Sagans
och poesiens Sverige mötte oss i stället i Harry
Martinsons ”Midsommardalen”, en liten men
äkta pärla. Om man till sist nämner Berit Spongs
gedigna bonderoman ”Spelet på Härnevi” så
har man räknat upp vad man i första taget
minns av den svenska bokskörden 1938. Det
var ett andhämtningens år, och den starka,
levande pusten bör alltså komma det år som
nu börjat.
Översättningarna
Översättningarna voro talrika som höstens
löv och 90 procent av dem voro från engelskan.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
