Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Tre tallrikar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
TRE TALLRIKAR
Novell
Jag är ung student och har förmånen att
i sommarferien komma och gå i prostens hus
som i ett andra hem. Det är nu inte fråga om
prosten i vår församling, som är en sträng
och regerande man, utan om en annan prost
i ett annat prosteri och till och med i ett annat
härad. Denne andre är en prost av den runda
sorten och snibbarna på hans ämbetskrage
krusa sig under hans feta haka som
krus-pappersgarnityret under en vackert rödbrynt
fågelgump. Han är prost i Södra Harpie, är
doktor i de klassiska språken och före detta
docent i filosofi.
Prosten är tjock, men man kan inte säga
som en tunna, ty bröstet rundar sig över magen
i en ädel linje som amforans bröst, och
skuldror och länder visa en harmonisk fyllighet
under den tättsittande, svarta rocken. Hans
runda kinder äro vackert röda av den
bour-gogne han dricker, men vinet har lämnat hans
ögon orörda, och de äro klara, kloka och goda.
Han är ungkarl.
Studerkammaren är det största rummet
i prostgårdens långa boningslänga och
rymmer ett ansenligt bibliotek, fyllda bokhyllor
täcka väggarna från golv till tak. Böckerna
äro ordnade efter strängt fackliga principer,
och man blir därför en aning förvånad, då
man finner doktor Hagdahl på en hedersplats
vid sidan om Augustinus och Brillat-Savarin
bland de stora filosoferna. Över den djupa,
tagelstoppade soffan finns likväl inga
bokhyllor, utan där framträder väggen, en vacker
panel med vitmålade pilastrar på blå botten.
Väggstycket prydes av två tallrikar av grov,
gul fajans med dekor av svarta bokstäver. På
ena tallriken läses: ”Femme rit quand elle
peut et pleure quand elle veut” och på den
andra: ”Dieu donne biens et bæufs mais pas
les cornes.”
Kvinnan i prostens liv heter Viktoria, är
fröken och bär ansvaret för kök och källare,
visthus och linnekammare. Hon är rak i
ryggen som en spisraka och lika smal som prosten
är tjock och om hans kinder äro röda av vin
så äro hennes blekta av ättika och munnen har
ett syrligt drag. Ser man ibland en rodnad
i hennes ansikte, kan man slå vad att det är
middagstid och att hon just slutat vända spettet
i den öppna spiseln i köket. I prostens hus
rostas ännu stekarna på spett över elden.
Fröken Viktoria talar vanligen med ett förgrämt
tonfall och hon har en gnatig tunga. Likväl
dristar hon sig aldrig rikta sitt gnat mot
prosten men väl till Max, en gammal gråhårig,
krullhårig pudel. Det sker till exempel, om
prosten glömmer att prisa cumberlandsåsen till
skinkan, en sås som fröken Viktoria med all
rätt är stolt över. Då grälar hon på Max och
höter åt honom med pekfingret.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
