Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Tre tallrikar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
— Max ska få bara vatten och bröd en hel
vecka, om han inte vill nöja sig med skinka
utan sås, säger hon. Det ska han.
Max ser på henne med sina mörka, sorgsna
pudelögon. Efteråt säger prosten till mig:
— Visste jag inte, att gamle Max var döv
som en nytryckt ost, skulle jag aldrig
tilllåta det.
När jag ser ordspråken på tallrikarna över
soffan, undrar jag, om det funnits en annan
kvinna än Viktoria i prostens liv, men det är
en undran, som jag måste behålla för mig
själv. Naturligtvis kan jag inte fråga honom,
det vore att ockra på godheten. Alla andra
frågor törs jag komma med, och han tröttnar
inte att besvara dem, fast de ofta äro naiva
och ibland näsvisa. Hela hans lärdom och
erfarenhet står till mitt förfogande. En dag,
när jag kommer in i studerkammaren, sitter
han i länstolen med en uppslagen bok, som
liknar en bibel, i handen. Jag säger:
— Farbror är doktor i klassiska språk, men
likväl ser jag, att farbror läser Nya testamentet
i översättning!
Med ett kort, kluckande skratt svarar han:
— Det ser du visst inte, min gosse, fast det
är alldeles rätt, att jag brukar göra det. Detta
är tredje bandet av ”Samuel Pepys’ Diary”
i Bells edition och alls inget testamente.
Han håller upp den volym, jag sett honom
fördjupad i, och fortsätter:
— Men vill du veta, varför jag slutade läsa
bibeln på grundspråken, så var det därför, att
jag fann, att mitt etymologiska intresse hotade
att grumla sinnet för den djupa mening, som
ensam och i enkelhet och enfald bör sökas
bakom orden i den boken. Apropå det: vet
du vad hönsakadorra är?
Växlingen från det ena till det andra är så
snabb att jag studsar, och i en hast finner
jag ingenting annat att svara än:
— Där bor en vid stationen, tror jag.
— Riktigt! säger prosten. Men hur ska vi
härleda ordet kadorra? Du är ju själv
intresserad av etymologi! Och just det ordet vållar
svårigheter, som ännu är olösta. Alltså: vad
kommer kadorra av?
Naturligtvis har jag ingen lösning att ge.
Hönsakadorra är ju en kvinna — vanligen
äldre, fet och svärjande som en hamnbuse —
som handlar med fjäderfä på lantliga torg.
Mest köper hon för försäljning i parti till
staden, men hon säljer också ett och annat
styck på torget, och då knäcker hon halsen
på tuppen eller hönan, eller vad det nu är,
mellan pekfingret och långfingret. Gärna med
en cynisk anmärkning såsom: ”Gal bara men
du kan, för i rappet lär du få andtäppa!” —
Eller om det är en duva: ”Sesåja! Kuttra inte
så förbannat! Du blir inte utan följe.” —
Duvor säljas ju parvis.
— Jag har grubblat mycket över det ordet
och sökt i bibliotekens gömmor för att komma
det på spåren, återtar prosten, och långt
lärdare män än jag har brytt sina huvuden för
att finna dess födelse och utveckling i språket.
Men jag börjar tro, att skrivbordsmöda är
förgäves i det fallet. Håll öronen öppna, när du
är ute ibland folket, och hör du något som
liknar en förvrängning så lägg det väl på
minnet, för det kan vara en atavism, som
belyser problemet!
Han knäpper prästrocken om sin runda mage
och tänder en svart cigarr och jag tar avsked
och störtar mig uppfylld av forskariver ut
bland folket. Närmare bestämt går jag raka
vägen, som är två fjärdingsväg, till
stationssamhället, där hönsakadorran bor. Hennes
granne sadelmakaren sitter på sin svalgång
och provar puta på ett bogträ, och jag sätter
mig på trappan vid hans fotter för att vila
ett slag. Solen steker hett, men svalen ligger
i skön skugga. Jag bjuder på tobak, och
medan mäster stoppar sin snugga, gör jag
med huvudet en åtbörd mot kadorrans stuga
och frågar viskande:
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
