- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1939 Årg. 8 Nr 1 /
17

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Tre tallrikar. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE TALLRIKAR

ner den på sin plats så tyst som man lägger
en vante på ett lår, o sen kröp vi in i bänken
o låtsa som ingenting. Men när prosten reste
sej ifrå altaret o höll jordfästningen så såg
han så konstig o besynnerlig ut, o han va sej
inte riktigt lik, utan de va precis som de hade
fattats honom nånting. Först trodde ja att han
tog sej de när att vi va sena me liket, men
de hade ju inte vatt likt prosten, o sen har
en ju också mycket riktigt fått höra att han
e dålig o att han till och med hade bud efter
doktorn i går kväll. Men Andrén får väl i alla
fall medge att de e en avig kyrka, vår i Södra
Harpie?

Det medger Andrén och han slår dessutom
av femtio öre på slipstenen, och jag hjälper
Hans Enkeman att få stenen i vagnen och
sedan får jag åka med honom till Södra
Harpie. Jag är ivrig att få träffa prosten, ty
jag har lagt två och två ihop och ena tvåan
är vad Ensten sade mig om prostens
sjukdomsfall och den andra är Hans Enkemans
berättelse om Siljas jordfästning.

Solen står lågt och det är nära kväll, när
jag kommer till prostgården, där jag lyckas
undgå fröken Viktoria och osedd smyga mig
in till prosten i sängkammaren. Vid mitt
inträde lyfter han sakta på huvudet och gör
med handen en matt avvärjande åtbörd, och
trots halvdunklet i rummet ser jag hans ögon
betrakta mig med sorgsen och förebrående
blick. Men jag tar frankt plats på en stol och
börjar berätta vad jag hört av Hans Enkeman,
och när jag slutat sätter prosten sig kapprak
i sängen, stryker nattmössan av sitt änne och
utropar:

— Gosse! Du kommer till mig som en
Ijus-bringare i ett stort mörker. Släpp upp
rullgardinen och slå upp fönstren på vid gavel!

Och han träder genast ur sängen och jag
bivistar hans lever.

Medan han sätter på sig kragen och slätar
snibbarna under hakan säger han:

2. — B. L. M. 1939. I.

— Jag kan inte avgöra vilket som var
hemskast: att finna kistan borta, när jag vände
mig från altaret första gången — då de ju höll
på att vända den ute i vapenhuset, som jag
nu vet — eller att se den stå där igen, när
jag vände mig från altaret på nytt. Men jag
har en sak att bekänna för dig! Att jag förde
doktorn något bakom ljuset rörande vad som
inträffat, det berodde på min mänskliga
svaghet och fåfänga. Jag ville nämligen inte, att
mitt eftermäle skulle bli att jag fick matslag
inför altaret!

Jag tillkallar fröken Viktoria, som slår
ihop händerna av bestörtning, när hon finner
prosten uppe och påklädd. Men när han
befaller en souper å la fourchette, då förstår
hon att all fara är över och hon fäller
glädjetårar, som försköna hennes sura ansikte
liksom daggen friskar upp en vissnande blomma.

— Vad förmår huset? spörjer prosten.

Fröken Viktoria föreslår rökta nejonögon,
gåsleverpastej, skinka i gelé med sallat,
gris-fötter och rödbetor samt slutligen ost.

— Det blir bra! säger han gillande. Allt lätt
och sund föda och passande för en sjuk, såsom
musketören Portos’ betjänt uttryckte det. Och
vi blir tre till supén, doktorn ska ju komma
i kväll. Slå upp två buteljer Chambertin, av
den äldsta!

Doktorn blir ej mindre bestört än fröken
Viktoria, när han träffar prosten, och han
höjer genast professionella varningsord, men
prosten avbryter honom myndigt och bjuder
honom taga plats vid det dukade bordet.

— För en tid sedan, säger prosten i det han
sticker servetten under hakan, rådde jag min
unge vän; ”Håll öronen öppna, när du är ute
ibland folket!” Och det har han gjort och
i dag kom han till mig med en upplysning,
som gjorde klart för mig att ingenting fattas
min hälsa. Men vad det var, det är en sak
mellan min vän och mig, och den ska ni inte
forska i, doktor! — Emellertid böra vi spåra

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 20 21:30:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-1/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free