Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Bonden och naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
BONDEN
OCH NATUREN
I en till julen utkommen bok, ”Orfeus i
folkhemmet” av Stig Ahlgren — varmed en ung,
begåvad essayist av utpräglat radikalt märke
framträder — förekommer en längre utredning
om olika slags naturuppfattning. Artikeln
rymmer såväl fyndiga som diskutabla ting; här
skall jag emellertid endast vidröra en passus
om bondens förhållande till naturen, och jag
tar den som utgångspunkt för denna uppsats
av den orsaken, att ämnets behandling i en
av mina romaner av Ahlgren blivit uppenbart
misstolkad.
I ”Orfeus i folkhemmet” (sid. 206) läses
följande:
”Att skönhetsupplevelsen ute i naturen är en
funktion av äganderättsförhållandet kan låta
vulgärt. Det är också vulgärt men svarar mot
vad många känner i vårt aktuella samhälle. Det
räcker med att läsa Vilhelm Moberg för att
märka, att det är sin säd bonden fröjdas åt.”
Nu behöver det väl knappast utsägas, att
skönhetsupplevelsen ute i naturen aldrig har
varit eller någonsin heller kan bli en funktion
av äganderättsförhållandet. Jag vågar också
säga, att man ingenstädes i mina romaner kan
framleta bevis för påståendet här ovan, vilket
måste stå helt för författarens räkning. Det
förefaller mig som om Stig Ahlgren här
förväxlat naturupplevelse med äganderättskänsla.
Det är sant, att jag har skildrat bönder, hos
vilka känslan för naturen som ett värde i sig
själv är outvecklad eller ouppodlad, och tyvärr
förhåller det sig ofta på det sättet hos vår
allmoge. Men denna känsla blommar upp lika
litet inför säden på egen åker som inför säden
på grannens åker. Om en bonde saknar
förmåga att uppleva skönheten i naturen, så är
han lika oförmögen härtill när han går genom
den egna hagen som när han går genom
grannens. Och omvänt — kan hans sinnen
förnimma naturens förunderliga makt, så kommer
denna förnimmelse över honom lika starkt i
grannens hage som i hans egen. Detta behöver
ju strängt taget icke sägas.
Om en människa skulle behöva ett
lagfarts-bevis till ett jordstycke för att kunna njuta
av naturen på denna mark, så vore hon
sannerligen ett ännu olyckligare offer för de
okända makter, som redan nu skiftat de
andliga gåvorna människorna emellan med
påfallande orättvisa.
Det är riktigt, att en bonde kan fröjdas åt
en sädesåker därför att det är hans frodiga
säd, som växer där, medan han inför
grannens fält kanske kan känna avund eller
likgiltighet. Men dessa känslor har ju självklart
ingenting att skaffa med någon
”skönhetsupp-levelse ute i naturen”. Här föreligger ju
ingen
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
