Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Bonden och naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDEN OCH NATUREN
ting annat än förnimmelsen av ett tillfredsställt
ägo- och förvärvsbegär, allmänmänskliga
känslor, som icke är särskilt typiska för enbart
bonden, som icke karakteriserar honom mer
än andra varelser. En stadsbo, som bygger sig
en sommarvilla, kan fröjdas åt byggnaden,
emedan det är hans villa. Han känner
belåtenhet och förnöjelse vid åsynen av något, som
han lyckats förvärva: detta är mitt! Men om
han har sinne för den strömmande doften från
gräset på sin tomt, så är vi ju inne på
förnimmelser av helt annat slag.
Därvid har vi alltså en gång för alla gjort
boskillnad mellan begreppen naturupplevelse
och äganderättskänsla i fråga om bondens
förhållande till naturen.
I vårt moderna samhälle är bonden den
medborgare, som i sitt dagliga liv i rent fysisk
mening kommer närmast naturen. Året om
tillbringar han för det mesta dagens timmar under
bar himmel. Och om vi nu enbart sysslar med
den svenske bonden, så är han i regel ägare
till skogs- och ängsmarker, som kanske icke
ger honom nämnvärd materiell vinning, men
som äger detta omätbara och ovägbara värde
i sig själv, vilket är den orörda naturen
förbehållet. Markernas ägare kan varje dag året
runt beträda dem utan att han någonsin erfar
deras hemlighetsfulla makt av skönhet. Han
ser björklövet grönska varje vår, och han ser
lövet falla under sina fötter varje höst, men
han lägger endast märke till att björkarna år
för år växer sig större, så att han snart nog
kan gallra beståndet och företaga en
vedfällning. Bonden ser alltför sällan naturen såsom
en företeelse utanför materiella värden, men
jag tror icke att detta beror därpå att
naturkänsla fattas honom — då skulle han ju till
skillnad från alla andra människor ha berövats
en viss, eljest medfödd egenskap, vilket man
väl inte gärna kan utgå ifrån. Det måste i stället
förhålla sig så, att naturkänslan hos bonden
endast är slumrande — den är outvecklad. Han
äger ögon att se med, men de är inte fullt
öppnade — han har en skymmande hinna
för dem, som vållar att han ser björkstammen
som ved, gräset som hö, rågåkern som mjöl
och skogens högresta fura som en präktig
bjälke.
Hur skall man kunna förklara detta
fenomen?
Det låter onekligen som en paradox att just
bonden, som under alla veckans sju dagar lever
i naturens närhet, icke har fått sin naturkänsla
uppodlad, medan denna stora förmån
tillkommer stadsbon, som endast får komma ut
i naturen om söndagarna. Men mysteriets
lösning är enkel. Stadsbon går ut på sin
söndagspromenad i skogen för att rekreera sig, för
att vila. Bonden går ut på sitt gärde eller
i sin hage för att arbeta. Naturen är bondens
arbetsplats. Här har vi något, som vi framför
allt måste hålla i minnet, innan vi uttalar
någon dom över allmogen för dess okänslighet
inför naturvärdena.
En upplevd episod skall fullt klargöra vad
jag menar:
En majmorgon var jag ute i ottan och gick
över hagarna. Under natten hade ett stritt regn
fallit, den vårljumma skogen genljöd av ett
fågelspel, som man endast kan få vara med
om vid denna årstid efter en rik rotblöta. Jag
mötte en bondkvinna, som kom med sina
krukor och sökte efter kor, som skulle
morgonmjölkas ute på betet. Vi bytte några ord; jag
nämnde något om den starka fågelsången, som
var som ett enda örondövande skri i luften.
Kvinnan utbrast:
— Om di där fåglarna ville tiga ändå, så
jag kunde höra koskällorna!
Det var den svenska bondkvinnan ute i
naturen, jagad av sina bestyr. Hon hade sig
tillmätt en kort stund för morgonmjölkningen,
därefter skulle hon tillbaka hem till gården
och sila mjölken, som på ett bestämt klockslag
skulle medfölja en skjuts till mejeriet, så skulle
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
