Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Hur jag blev skribent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANS G. BENGTSSON
Jag skickade därför till Karl Wåhlin en vacker
renskrift och ett litet uppstyltat brev, jämte
trettio öre till returporto, med anhållan att,
om mot förmodan poemet befunnes
användbart, honorar för detsamma måtte sändas mig
så omgående som möjligt. Därpå väntade jag
på svar under stor nedstämdhet och under
fåfänga försök att skratta åt mig själv för min
naivitet att uppvakta Ord och Bild. Efter få
dagar kom ett rekommenderat brev med
kalli-grafisk utanskrift, innehållande ett tack för
poemet och en summa av åttiosex kronor och
femtio öre i honorar. Jag kände mig halvt
omtöcknad av lycka över att jag alltså
verkligen var poet, och jag gick in till min fader
på hans kontor och placerade framför honom
hela dossiern, brev, sedlar, femtioöring och
allt, samt väntade i sublim tystnad medan
han satte sig in i vad det rörde sig om.
— Åttiosex och femtio för vers som du
själv gjort, sade han, det var ju bra betalt.
Kan du göra mer sådant?
— Så mycket som helst, svarade jag enkelt.
— Tänker du bli författare?
— Fan vet; det kan ju hända.
— Jag vill inte råda dig varken från eller
till, sade min fader, men så mycket kan jag
i alla fall säga nu, att du har god hand med
kor och skulle bli en bra lagårdsförman, om
du ville sätta dig in i foderläran ordentligt.
Där stod jag nu vid skiljevägen; och ibland,
när papperstillvaron förefaller tom och löjlig
och jag tänker på hur bra jag trivdes med
korna, är jag inte så säker på att jag valde
rätt. Men sonetter och andra hägringar
vinkade, bland annat sköna kvinnor också; ty
jag var nu särdeles frisk och stark och skulle
kunnat lyfta en genomsnittlig litteraturkritiker
på rak arm; och sedan jag dessutom blivit
poet, borde jag kunna ha en hederlig chans
bland kvinnor, fast jag hittills på grund av
prosaiskt utseende och bristande färdighet i
dans varit ogynnsamt ställd gentemot dem.
Därför sade jag korna farväl och återvände
tills vidare till de lärda i Lund, för att enligt min
enkla plan tillverka en samling vers vartannat
år och en samling prosa vartannat. Det blev
inte riktigt som jag tänkt mig; ty när antalet
växelomsättningar började bli besvärande, tog
prosan överhand och blev med tiden en vana;
och nu vet jag inte, om jag på allvar skulle
duga till vers mera, fast växlarna äro lösta.
Läst i radio.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
