Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sir Norman Angell: Författaren och diktaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIR NORMAN ANGELL
beteendet, då ha de komplett övertrumfat alla
nu levande författare. I världens boksyntaste
och lärdaste land har amatören slagit den
professionelle, en ignoramus har besegrat
specialisterna i en sådan grad att det just är i själva
filosofiens och lärdomens hemland som de
dummaste, orimligaste och grymmaste
doktrinerna plötsligt bemäktigat sig massans själsliv.
Tänk på vad detta betyder. Här ha vi
skribenter hållit på i bortåt tretusen år och mer
eller mindre fyllt biblioteken med våra böcker;
i synnerhet under de senaste hundrafemtio
åren har det tryckta ordet som en störtflod
översvämmat hem och skolor, universitet och
kyrkor. De flesta av dessa böcker behandla i en
eller annan form mänskligt liv och mänsklig
samlevnad samt denna samlevnads etiska eller
estetiska grundvalar och de principer på vilka
man kan bygga upp ett hyggligt och
eftersträvansvärt liv. Och så kommer det en
halv-bildad demagog och — hokuspokus faller
historiens bokligaste och skolastiskt mest
väl-drillade folk ner och dyrkar honom som en
halvgud, för vars trosläras skull de äro beredda
att se till och med kristendomens lärosatser
offrade, lärosatser som de stått fast vid i nära
tvåtusen år.
Kunde något sådant ha inträffat om
författarna skött sitt arbete ordentligt, om man
nämligen förutsätter att detta arbete i första
hand består i att bibringa människorna de
sanningar som äro oundgängligen nödvändiga för
det slags värdefulla liv i vilket ett hederligt
författarskap har en plats? Det lönar sig icke att
rusta sig till strid mot män som Hitler och
Mussolini. De existera på grund av den
mentalitet som böcker, uppfostran och ”bildning”
skapat eller icke lyckats ändra. På ett eller
annat sätt ha våra berg av böcker så illa
kunnat fastslå de väsentliga sanningarna att
en demagog kan komma och rasera dem från
ena dagen till den andra.
Det är relativt lätt att förstå vari en del av
svårigheten ligger. Om man ser tillbaka på de
senaste trettio åren eller så skall man se att
civilisationen invecklat sig i trassel,
missförstånd och konflikter som skulle kunna
tillintetgöra den, icke på grund av bristande kunskap
i samma bemärkelse som vi sakna kunskap
om hur man botar kräfta, utan därför att
massan icke på politiken har tillämpat den
kunskap den redan äger, den kunskap som
redan är allmän egendom. En
parlaments-kandidat kan ha stora utsikter att bli vald
därför att hans hustru är en god värdinna eller
därför att han själv har gott anseende som
sportsman. Men var och en av de väljare som
influeras härav vet mycket väl att hans hustru
eller hans sportbragder icke ha något att göra
med det arbete som måste utföras i
West-minster. De universitetsstudenter med
omfattande boklig bildning som plåga små judebarn
veta mycket väl att åtminstone dessa
småttingar inte kunde ha haft något att göra med
mordet på vom Rath. Att avfärda dylika
manifestationer som ”den mänskliga naturen”, som
böcker, skriverier och idéer icke kunna ändra,
är att bortse från kända fakta. Det är möjligt
att man icke genom kultur kan förändra den
mänskliga naturen, men man kan med säkerhet
förändra människornas beteende. Beteendet har
sin rot i idéer som kunna förändras och ha
förändrats genom diskussion och böcker.
Sanningen är den att lärdomen, den bokliga
bildningen — såsom i Tyskland under de
senaste båda generationerna — alltför ofta
blivit en fiende till visheten. Böckernas
mångfaldigande tenderar att bannlysa enkelhet och
klarhet. En student vid ett tyskt universitet där
jag höll föreläsningar sade en gång till mig
med ett visst patos:
— Det finns ingenting på jorden så enkelt
att inte min professor skulle kunna göra det
obegripligt.
William James vid Harvard menade något
liknande när han sade att den naturliga fienden
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
