Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker - Klitgaard, Mogens, Gud mildner Luften for de klippede Faar - Dons, Aage, De uønskede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
O
BREV FRAN DANMARK
I mitt förra brev behandlade jag danska
självbiografier från 1938 av Knuth Becker,
Thomas Olesen Løkken, Emil Bønnelycke och
Karen Bjerresø och omnämnde även litet äldre
böcker inom samma genre av Knud
Norden-toft, Karin Michaelis, Gunnar Gunnarsson och
Tom Kristensen.
Emellertid har jag upptäckt att det under
år 1938 utkom ännu flera böcker på danska
som ur kritisk synpunkt snarare måste räknas
som självbiografier än som romaner. Det gäller
Mogens Klitgaards ”Gud mildner Luften for
de klippede Faar”. Mogens Klitgaard vann stor
framgång med sin första bok, ”Der sidder en
Mand i en Sporvogn”. Hans nya bok borde ha
hetat ”En sløj ung Mand fortæller sitt Liv”.
Han gör det icke utan talang, men ämnet är
en smula tunt. Varför roar det oss att läsa en
pikaresk roman som till exempel ”Gil Bias”
eller ”Tom Jones” eller ”Peregrine Pickles”?
Därför att titelpersonen endast i formellt
avseende är bokens huvudperson, såtillvida att
han tekniskt binder samman handlingens
episoder; huvudintresset ligger på den realistiska
och satiriska sedeskildringen. Felet med Mogens
Klitgaards bok, som annars är talangfull, är
att den är en pikaresk självbiografi (en
contra-dictio in adjecto, ty en slyngel eller slarver har
inte stoff till en självbiografi i sitt liv) och
icke en pikaresk roman.
Så ha vi Peder Hesselaas bok ”En Nat
i November”, som vill vara en roman men
icke är det. Hans blöta självmedlidande vattnar
alla bokens blad och förvandlar alla
romanavsikter till klibbig bekännelse och
självbiografisk tåreflod.
Slutligen ha vi Harry Søibergs ”En Kvindes
Kamp”, som konstnärligt gått sönder därför
att författaren velat på en gång skriva en bok
om sin barndom och en roman vars kvinnliga
huvudperson har hans moder till modell.
Varför kunde han inte välja mellan dessa båda
uppgifter? Boken har blivit hackmat. Den
har värdefulla detaljer i både figurer och
bilder från livet på landet under förra
århundradet.
Men annars var det de riktiga romanerna
som skulle behandlas denna gång. Det är
naturligtvis obehagligt att behöva börja med att
säga att det under år 1938 icke utkom en enda
roman, som man utan att betänka sig skulle
kunna karakterisera som utmärkt eller mycket
god. Men eftersom det är sant skulle det ju
vara att lura läsaren att hålla inne med detta
konstaterande.
Den bästa danska romanen år 1938 har
förmodligen Aage Dons till författare och heter
”De uønskede”. Såvitt jag vet är detta
kritikens enhälliga åsikt. Aage Dons har förut
skrivit två andra romaner, ”Koncerten” och
”Soldaterbrønden”. Den sistnämnda är nog
Dons’ bästa roman. Den liknar ingen annan
roman — men melodien i boken har ett vilt
tungsinne som kan påminna om Tjekov. ”De
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
