Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker - Henningsen, Agnes, Et rigtigt Menneske - Rørdam, Valdemar, Alderdoms Fæstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN DANMARK
sagt kristligt tema av subjektiv karaktär samt
breder ut sig i skildringen av ett gränsland
med många personer och med objektiv
syftning men dock med en nationell känsla. Det
är en alltför tung last för en liten bok, som
bokstavligen talat sjunker under den. Marcus
Lauesen är slösaktig. Om han hade givit sig
tid till att sovra sitt stoff och komponera boken
skulle han ha handlat ekonomiskt och mera
konstnärligt.
Palle Rosenkrantz, som under 1937 utgav
en populärhistorisk berättelse om Griffenfeld,
tog förra året upp Kaj Lykke till behandling.
Kaj Lykke var en adelsman på Frederik HI:s
tid, som dömdes från ära, liv och gods därför
att han förgått sig mot drottning Sofie Amalie.
Rosenkrantz har berättat hans historia i den
folkligt lättlöpande stil som också var Carit
Etlars. I hans bok finns det gott om kluvna
skallar och till och med mycken erotisk
saftighet som Carit Etlar inte skulle ha tillåtit sig.
Sådant fick Palle Rosenkrantz smak för i sin
radikala ungdom i sällskap med Peter Nansen
och Agnes Henningsen under Georg Brändes’
vingars skugga.
Apropå Agnes Henningsen så fyllde hon
sjuttio år förra året och utsände en bok, ”Et
rigtigt Menneske”, som både är en erotisk
roman med en förförisk kvinna i handlingens
mitt, vilken omisskännligt har Agnes
Henning-sens egna drag, och samtidigt en till roman
förklädd pamflett, i vilken hon drar i härnad
mot sin avlidne mans motståndare i
stadsfullmäktige, i det hon söker förklara att han blev
orättvist avskedad och varför. Eftersom Agnes
Henningsen icke skiljer mellan fakta och
fiktion står läsaren från början till slut villrådig.
Harald Tandrups satiriska roman ”Farao
gaar amok” står ingalunda den lyckade
”Profeten Jonas privat” efter. Tvärtom är den
snarare bättre. Harald Tandrups satir är mera
godmodig än bitande, och under alla
omständigheter bygger den på en god historia.
Bland
ningen av satir och fabulering är Harald
Tandrups styrka. Det förtjänar att anmärkas att
hans två senaste böcker blivit översatta till
engelska och fått många lovord av engelska
och amerikanska kritiker.
Det är ju omöjligt att nämna alla 1938 års
romaner. Och de äro ju heller icke lika mycket
värda allesammans. Men jag vill heller inte
garantera att det inte bland de romaner som
jag inte har nämnt finns någon som bättre
förtjänar att nämnas än flera av dem som här
dragits fram. Till exempel Michael Tejn
(pseudonym): ”Katastrofe” eller Anna
Roslund: ”Conrad rejste til Hamburg”, Thorkild
Gravlund: ”Per Præst” eller William
Heine-SEN: ”Noatun”.
Men det har ju också kommit några
diktsamlingar. Valdemar Rørdam har utsänt
”Ålderdoms Fæstning”. Det är mest minnesdikter
över personer, men där finns också andra
dikter och flera som äro förträffliga. Bäst är
den dikt som har givit samlingen dess namn.
Den börjar:
Hvad er der af Kroppens
jeg bryder mig om? —
To Ben som Loppens,
en gasfyldt Vom.
De trofaste Lunger,
Blodrenserne? — Ak,
de skratter og runger
af Sprit og Tobak.
Selv Hjertet, det tapre,
har slidt sig træt;
en Sluseport klaprer
med løsnet Brædt.
De äro snart döda, alla de män som på
nittiotalet voro unga och började slå den danska
lyrikens plektron. Stuckenberg var den förste
som dog. Sophus Claussen och Helge Rode
ha också försvunnit — men Ludvig Holstein
och Valdemar Rørdam leva ännu. Och av dessa
två är Valdemar Rørdam utan jämförelse den
livaktigaste. Hans lust att dikta har kanske
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
