Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Boplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN FRIDEGÅRD
BOPLATSEN
Boplatsen var så väl dold bland barrträden,
att den som färdades på viken nedanför måste
veta att den fanns där för att upptäcka den.
Men inifrån det största av timmerhusen hade
man god utsikt över sjön genom ett par
gluggar på sydsidan. En väldig avfallshög låg vid
ena långväggen, besökt av hundar, myror och
flugor. Nattetid, när larmet tystnat i
stockhuset och röken slutat stiga genom takhålet,
kunde en fnysande varg, en försiktig räv eller
en bläsig grävling rota i högen en stund med
ögonen vaksamt riktade på husen.
Ett femtiotal meter från huvudbyggnaden
låg ett par mindre stockhus. Timret i dem
vilade direkt på marken, medan det stora huset
var byggt på stengrund. På flera ställen i
skogen och på en slänta mot sjön var marken
uppbruten till små åkerlappar, där glesa
kornstånd, blandade med långt, glansigt gräs
vaggade för de vindfläktar som drog in mellan
stammarna. Flera gångstigar började vid
boplatsen och försvann i olika riktningar mellan
träden. Den mest upptrampade gick utför
sluttningen mot viken.
I skymningen kom boplatsens inbyggare
hem från olika håll. Lata kämpar med
dinglande svärd, båge eller spjut. Trälar och
trälin-nor som med ängsliga eller lömska sidoblickar
på det stora huset gick mot de två mindre,
kröp in genom en meterhög dörr och försvann.
I ett av trälhusen började ett barn skrika och
fick snart svar från huvudbyggnaden.
Flera av trålarna avlämnade olika föremål
vid huvudbyggnadens dörr. En knippa fisk, en
hare eller en skrovlig klump myrmalm. Från
en plats ett stycke in i skogen hade det klingat
av slag hela dagen, och när de tystnade, hördes
ett mummel av röster. Det var från några
trälar som tillverkade järnredskap i en klyfta
vars väggar sköt fram kilformigt på sidorna
om dem.
I det av de mindre husen som beboddes
av trälinnorna låg en gestalt som sedan några
dagar inte deltagit i arbetet. Kamraterna
hjälpte henne när hon födde, och sedan gick
de så ofta de kunde till henne med några
blommor eller en handfull blåbär. Bredvid
gräsbädden stod en träskål med litet stekt
fisk. Det var ständig skymning i huset, men
strax efter middagen, när solen börjat sin
ned-väg, kom två strålkärvar in genom gluggarna
på sydsidan och sköt i väggen mittemot.
Strålarna klättrade mot taket och försvann efter
någon timme.
Lukten av sommar och barr trängde in i
trälinnornas hus. Modern grät hela kvällen
och vaggade barnet i sina armar. Sedan
kamraterna kom hem höll de oroligt utkik mot
det stora husets dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
