Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jan Fridegård: Boplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN FRIDEGÄRD
hövdingen och på hans kvinna. Hon ryste och
lade hastigt ned barnet undan hans ögon.
Hövdingen hånlog ännu en gång åt trälens blick.
*
Strax efter det Tan och Stor försvunnit
började två kämpar brottas på den öppna platsen
mellan elden och långbordet. De övriga
kämparna samlades i en ring kring dem och
trälarna såg nyfiket på mellan deras ben.
Den barnlösa modern gick ut med ena armen
för ansiktet.
Kämparna föll i golvet med dån och ingen
såg när den mörke trälen smög sig ut. Först
efter en stund, när kampen var avgjord, märkte
hövdingen att han var försvunnen.
— Var är Holme? frågade han, men ingen
visste.
— Har han följt Tan och Stor efter?
Men kämparna svarade att han nyss suttit
på sin plats och att han inte kunde hitta Tan
och Stor så långt efter.
Hövdingen försvann bakom avbalkningen,
kämparna började gäspa, trälinnorna ordnade
för natten och gick sedan till sitt hus. Två av
kämparna samtalade lågt en stund och begav
sig sedan efter till trälinnornas hus, letade reda
på ett par av de yngre kvinnorna och lägrade
dem i dunklet. I ett hörn snyftade modern.
Trälarna hörde kämparnas steg både fram och
tillbaka och ett dovt mummel av hat och
svartsjuka hördes från deras hus.
*
Stor och Tan gick med långa steg från
boplatsen och Tan muttrade misslynt åt barnets
skrik. När det inte tystnade, lade han det med
en förlägen blick på Stor till sitt bröst och
vek upp en flik av sin dräkt över det. Barnet
tystnade och lade ihop ögonen när det kände
värmen från trälens kropp, och Stor nickade
gillande.
Båda männen höll i tysthet utkik efter en
bra plats att lägga barnet på. De gruvade sig
båda för det ögonblick de skulle lägga det på
den svala marken och gå ifrån det. De hade
burit ut många barn men alltid letat på en
plats där det inte fanns myror. Men vad kunde
de göra åt vädrande nosar och glimmande
ögon, som snart skulle närma sig i ansatser
mellan träden. Eller kanske solen skulle hitta
barnet orört när den gick upp och hålla det
vid liv till nästa natt.
På grön mossa vid sydsidan om en stor,
ännu dagsvarm sten lade de ned barnet och
halvsprang tillbaka. Alldeles i närheten sjöng
en taltrast och från någon avlägsen boplats
hördes svaga hundskall.
Modern hörde deras steg och jämrade sig
högre. När de kom in lade de sig genast och
svarade inte på kamraternas frågor. De hade
inte sett Holme och brydde sig inte om vart
han tagit vägen.
*
På bara fotter sprang Holme rakt in i
skogen. Han visste inte åt vilket håll Stor och
Tan gått, de hade olika platser att sätta barnen
på och ville aldrig återvända till samma plats
två gånger. Han sprang först på måfå men
kände snart motstånd i sin kropp och ändrade
riktning. Sedan gick det lättare och han flög
fram tyst som en uggla genom skogen.
Han stod bakom ett träd när Stor och Tan
gick hem igen. Det var en knappt synlig stig
de kom på. Holmes tänder blänkte till och han
for vidare åt det håll de kommit från.
Framför sig hade han bilder som kom
honom att hålla farten uppe. Han tyckte sig
se en varg som smög kring barnet, nosade
på det, satte tänderna i det och bar det till
ett säkrare ställe för att äta. Hans händer knöts
och han längtade att ha vargens strupe mellan
dem. Plötsligt saktade han farten en sekund
och ändrade riktningen något till vänster.
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 21 22:13:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-10/0014.html
