Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BIBLIOTEKSMAN BLAND SINA EGNA BÖCKER
författaren eller en ägarbeteckning, som visar,
att den tillhört någon inom vetenskapens eller
vitterhetens värld känd person, ökas
naturligtvis glädjen åt förvärvet. Jag kommer att lämna
många exempel härpå i fortsättningen men vill
redan nu ge ett par.
F. A. Dahlgrens ”Anteckningar om
Stockholms theatrar” är, liksom allt vad ”Fredrek
på Rannsätt” gjorde, ett ypperligt arbete
fastän inte just någon bibliofil dyrgrip. Mitt
exemplar är emellertid försett med
författarens dedikation till teaterchefen Ludvig
Josephson och har sedan ägts av det
göteborgska teaterlivets krönikör, den flitige
kulturhistorikern Wilhelm Berg. Och när jag nu
ser på det elegant bundna exemplar av Sven
Hedins ”Andra varningen” med författarens
dedikation till professor Mittag-Leffler, vilket
ingår i min samling broschyrer om
”borg-gårdskrisen” 1914, aktualiseras minnena från
dessa upprörda och förvirrade dagar, av vilka
vi, som då voro unga, mottogo avgörande
intryck i den ena eller andra riktningen. Per
Hallströms ”Erotikon” med dedikation till
Gustaf af Geijerstam erinrar om tendenser
och motsatser inom den svenska litteraturen
i vårt sekels begynnelse. Är 1864 utgav
domprosten P. Wieselgren en liten polemisk
broschyr med titeln ”Bref till en samvetsgrann
vän, som, genom att läsa V. R:s s. k.
Bibellära om Kristus och Victor Rydbergs uppsats
om Jehovahtj ensten hos hebreerna före
babyloniska fångenskapen, erkännt sig hafva
blifvit ’en man, som tviflar’”. Det är inte precis
någon muntrande läsning, och den lilla
skriften är väl nu rätt bortglömd. På mitt
exemplar står emellertid: ”Till Susen Hasselblad, af
den tillgifne förf.” Inuti ligger ett blad med
rubriken ”Confirmations Frågor”, en avskrift
av konfirmationslöftena, gjord med en redig
och vacker skolflicksstil. Den sextonåriga
göteborgska grosshandlardottern
konfirmerades i Domkyrkan 23 april 1865. Möjligen är
den lilla skriften någon sorts premium, ty hon
hade mycket vackra betyg — det gavs sådana
åt den tidens konfirmander. Men om den
stränge domprosten avsett att med sin gåva
avskräcka den unga flickan från villoläraren,
så misslyckades han totalt, ty fjorton år
därefter blev, som bekant, Susen Hasselblad
Viktor Rydbergs maka. För några år sedan var
jag och tittade på en boksamling, som skulle
säljas på auktion efter en nyss avliden
gammal dam. Det var stora buntar, helt
osakkunnigt sammanrafsade. Jag fäste mig bland
annat vid en, som innehöll ett enastående
fräscht och vackert exemplar av
originalupplagan av Bjørnsons ”Fisker jenten”, och lät
ropa in den för mig. Då jag sedan närmare
undersökte buntens innehåll, fann jag i en av
INDTRYK FRA POLEN.
böckerna, G. Brändes’ ”Indtryk fra Polen”
(1888), en mycket intressant dedikation, som
här återges i faksimile. Föremålet var en av
de ”icke ariska” unga skönheter, som den
nyblivne studenten svärmade för vid sitt besök i
Göteborg 1859. Som bevis på att man inte
behöver vara rik för att samla böcker kan jag
tala om, att jag på den auktionen fick, utom
den nämnda Brandesboken, sjutton andra
böcker, däribland två originalupplagor av
Bjørnson, tre av Ibsen, två av Kielland, en
av Jonas Lie och en av Drachmann för ett
sammanlagt pris av kronor 8: 75.
757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
