Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. Viktor Johansson: En biblioteksman bland sina egna böcker. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN B IB LIO T E K S M A N BLAND SINA EGNA BÖCKER
sjuttonhundratalets press- och
litteraturhistoria vittnar även det av A. Chalmers utgivna
samlingsverket ”The British essayists” (1817,
45 volymer i förnäma, engelska
kalvskinns-band), omtryck av de bekanta moraliska
tidskrifterna Spectator, Tatler, Guardian etc.
Jag kan också peka på att bokförvärv lett
till forskningar. Är 1920 köpte jag ett mycket
vackert exemplar av Anders Berchs lilla pigga
tidning Posten (1768—69),
förbindelselänken mellan Dalins Argus och Kellgrens
Stockholms Posten. En bläddring i den förde mig
in på den sidoväg, som via en
handskrifts-volym bland Katarina II :s kvarlåtenskap i
statsbiblioteket i Leningrad ledde till boken
”Etudes sur Denis Diderot” (1927), men det
skulle bli en för lång historia att berätta här.
I slutet av 1937 köpte jag från ett danskt
antikvariat ett förnämligt exemplar av
Stiern-hielms Ulfilasupplaga (1671). Detta förvärv
kom mig att försöka utreda, hur det förhöll
sig med det av alla svenska samlare kända
titelbladet till glossariet med årtalet 1670. Det
blev en mycket vidlyftig undersökning, i
synnerhet sedan jag kommit över ett intressant
variantexemplar. Genom lyckliga
tillfälligheter har jag sedan bredvid Stiernhielms
upplaga kunnat sätta dels Fr. Junius’ editio
princeps av Codex Argenteus (Dortrecht
1665), ett exemplar, som tillhört bland andra
Olof Rudbeck den äldres son, dels Uppströms
klassiska edition (1854—57). Sistnämnda
bok visade sig till min glädje vara ett av de
tio exemplar, som tryckts på velinpapper, och
försett med utgivarens dedikation till en av
våra mest betydande äldre bibliofiler,
universitetsbibliotekarien i Uppsala J. H. Schröder.
Till arbetsbiblioteket hör i första hand den
litteraturhistoriska samlingen. Allmän och
nordisk litteraturhistoria omfattar blott något
över 200 volymer, däribland dock många
grundläggande verk. Den svenska
litteraturhistorien var det område, som jag tidigast
gjorde till föremål för systematiskt samlande,
det enda, inom vilket jag eftersträvat en, då
det gäller böcker, alltid ouppnåelig
fullständighet. Många nyare arbeten har jag ännu
inte kunnat skaffa mig, därför att de varit för
dyra. Jag väntar, tills de komma på
realisation eller i antikvariat. I förbigående sagt har
jag aldrig kunnat begripa, varför så många
böcker skola åsättas priser, vilka göra dem
oåtkomliga för det fåtal, som verkligen
behöver dem, då de äro nya, för att sedan
slängas ut till priser, avsedda att locka köpare,
som inte behöva dem.
Samlingen är ordnad på det sätt, som jag
funnit passa mig bäst: allmänna översikter,
arbeten om begränsade epoker, om särskilda
genrers (drama, roman etc.) historia, om
utländsk litteratur i Sverige, monografier över
enskilda författare. Om jag hoppar över de
stora tidskriftssviterna och mängden av
handböcker, översiktsverk och essaysamlingar, som
stå på mina hyllor, kan jag åtminstone få
nämna ett hithörande verk, nämligen Schücks
”Anteckningar och samlingar i svensk
litera-turhistoria” (4 band, 1886—95). Det är
tryckt i blott tjugufem exemplar, och mitt är
det, som författaren dedicerat till sin
företrädare på professuren i Lund, Gustaf
Ljunggren. Samlingen är på det hela taget rikt
försedd med dedikationsexemplar. Bland annat
har jag själv haft glädjen mottaga många högt
skattade gåvor av vänner och ämneskolleger.
Ordningen inom de nämnda
huvudgrupperna är kronologisk efter innehållet, med
lämpliga undantag, ty det är roligt för en
biblioteksman att slippa lägga sina egna
böcker på systemers och principers
prokrustes-säng. Som nummer ett står Lars Hydréns
Uppsaladisputation av 1748, ”De primordiis
et incrementis poeseos Svecanæ”, varom
Schück sagt: ”Icke utan skäl torde denna
avhandling kunna betraktas såsom det första
försöket till en svensk litteraturhistoria.” Av
759
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
