Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Mörne, Arvid, Över havet brann mars; Hemmer, Jarl, Klockan i havet, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Svensk lyrik från Finland
ARVID MÖRNE: Över havet brann mars.
Bonniers. 4: 75.
JARL HEMMER: Klockan i havet. Bonniers.
4:75.
I den rika och egenartade finlandssvenska
lyriken har Arvid Mörne på sätt och vis
kommit att intaga en förmedlande ställning
mellan å ena sidan en mer traditionsbunden
diktning, å andra sidan en modernistiskt
orienterad lyrik med sådana markanta namn som
Edith Södergran, Elmer Diktonius och Rabbe
Enckell. Det har skett tvångslöst, naturligt och
med affinitetens rätt. Ty det finns verkligen i
Mörnes egen diktning drag och tendenser, som
närma honom till representanterna för en
finländsk modernism.
Vari består egentligen den mörneska
lyrikens tjusning? Vad är den innersta
hemligheten med dessa skenbart enkla, ibland kantiga
och sträva, alltid egenartade vers? Jag tror,
att man kan finna en av förklaringarna i den
hemliga kanal till folkvisan, som Mörnes lyrik
alltid lämnar öppen. Visserligen är han en
i hög grad individuell röst; men samtidigt är
det, som om i honom ett kollektivt medvetande,
ett helt folklynne funnit en stämma och en
tolk. Det är endast de verkligt betydande
diktarna förunnat att på så sätt förena enskilt
och gemensamt.
”Över havet brann mars”, Arvid Mörnes
senaste diktsamling, kommer möjligen inte att
räknas till de främsta i hans omfattande æuvre,
därtill är den i konstnärligt avseende kanske
alltför ojämn. Men det är i alla händelser ett
verk, som ånyo klart inpräglar sin
upphovsmans stolta och egensinniga egenart. Och där
finns enskilda dikter, som stå i jämnhöjd med
det förnämsta Mörne skapat som lyriker.
Som vanligt går den mörneska poesien
också här fram efter två huvudlinjer: den mer
eller mindre maskerade ”tidsdiktens” (det är
en horribel glosa, men jag finner ingen annan)
och den mollstämda, djupt och rent klingande
visans. Samlingen rymmer dessutom besjälade
tolkningar av bland annat finsk och gaelisk
poesi.
Som en av höjdpunkterna i Mörnes av
sam-tidsutvecklingen inspirerade politiska lyrik kan
man nog betrakta inledningsdikten i denna
samling: ”Två hjältar”, vari skalden ställer
frisinnets representant, Hofer, i kontrast till
den korsikanske diktatorn:
Alla viljor har du tyglat
med din hand på maktens töm,
tusenfaldigt överflyglat
alla tiders caesardröm.
Dock, den gång en enkel, sliten,
jordgrå bonde trots dig svor,
kejsare, så du blev liten
och Tyrolens Hofer stor!
Smidd i bojor, ställd mot muren,
föll han — minnesvärd ännu,
ur ett annat virke skuren,
född för andra mål än du.
Dubbelsjäl av bov och snille,
höljd av ära, tyngd av brott,
korsikan, vad högt du ville
var din egen storhet blott!
Sådant låter med förlov säga sig — och
särskilt i dessa tider. Samma brinnande
fri-hetspatos och sanna hjältedyrkan kastar ett
förklarat skimmer också över några andra
poem i denna samling. Men eljest är det
kanske inte sådana aktualiteter som djupast
engagera intresset vid läsningen av detta verk.
Anmälaren stannar för sin del längre inför
proven på Mörnes reflexions- och
landskaps-lyrik. Den fina och djupa diktcykeln ”Sökare”
är av en oefterhärmligt ren och dröjande
783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
