Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
utgivit en ny diktsamling ”Die verborgene
Frucht” (Die Rabenpresse, Berlin). Hans
vers går all sann dikts väg — från det
synliga till det osynliga, från det jordiska till
det själsliga. Bergengruen är till salighet fylld
av vissheten: ”Singe, Seele, du singest nie das
Irdische aus!”, och han söker och finner det
”Wort, das den Zerrütteten aus der Vielfalt
löst, das den tieferschütteten heiligen Kern
entblösst”. I hans dikt möter man tillvarons
hela polaritet. Han ryser vid insikten om att
”jegliche Ortschaft ist Ortschaft der Toten”,
att det förflutna som ande ligger kvar i allt
existerande; han för oss genom döden fram
till alltjämt nya födelser och låter också
jor-delivets motsägelser trösterikt mynna ut i en
djupt känd lyckokänsla över livets
förvandlingar. Grips han av melankoli och frestas
han av den tanken, att människan aldrig
kommer att få njuta hela den odelade kärlekens
gömda frukt, så lyfts han ur förintelsens fara
av den fromma tanken: ”Neig dich vor allem
Menschenbild! ” Bergengruens vers ligger —
och det är detta som förklarar dess
förtrollande makt över oss — lika nära musiken
(cellon eller flöjten) som seendets värld, som
t. ex. när han en gång jämför solens uppgång
på morgonen med ett stycke söt frukt, som
lyser världen till en välsignad måltid. Allt
är klang och färg hos honom, och varje
varelse, även den oansenligaste, för han tillbaka
till själens hemlighet och grund.
Friederich Schnack, som i år firat sin
femtioårsdag, har utsänt sina ”Gesammelte
Gedichte” (Insel Verlag). Friederich Schnacks
naturromantik blommar i många fina och
djupsinniga böcker, särskilt hans ”Leben der
Schmetterlinge”, och pendangen om ängarnas
och blommornas liv, ”Sibylle und die
Feld-blumen”, har funnit många hänförda läsare.
Friederich Schnack kommer från lyriken,
det visar hans prosa i sin rytm och sin
betoning av det legendariska; hans lyrik
åter
igen har sina rötter i landskapet, i hans
hembygd Franken. Man har därför hela Schnack,
då man läser hans ”Gesammelte Gedichte”.
Hans önskan är att få vila i sitt inre väsendes
rike, i skog och mark, i den rena
naturbetraktelsens stilla meditation. Gentemot oro
och begär förkunnar han ödmjukt men ändå
fast: ”Sieh, ich sinke dahin in die Wiege
des Traums, aus der ich gestiegen bin!” Han
kallar sig ”son av marken”, där sagan sitter
vid dammarna med sina under, där de
enfaldiga och lammen vandrar i fred, han
känner sig i släkt med träd och vattusprång och
som bror med insekter och djur. Denna
känsla och denna ton går igenom hans
dikter från ungdomen upp i mannaåldern.
Från en helt annan andlig domän kommer
Henry Benrath, som genom sina symboliskt
utformade historiska romaner ”Die Kaiserin
Konstanze” och ”Die Kaiserin Galla Placidia”
utövat ett synnerligen stort inflytande, och av
vilken nu ett band samlade dikter föreligger
under titeln ”Dank an Apollon” (Deutsche
Verlagsanstalt, Stuttgart). I Benrath lever och
verkar tyskens gamla längtan till det
helle-niska. Han har sålunda, delvis under sitt
verkliga namn Albert H. Rausch, utgett en
Platenupplaga och skrivit en bok om Stefan
George på franska. Därmed har jag redan
nämnt hans litterära förebilder — han
försöker höja sig till deras nivå i sin form, sin
stränghet, sin tukt och askes. Henry Benraths
lyrik kämpar för att livet skall genomträngas
och omslutas av kärleken, om vilken han
säger det stora ordet: ”Der weiss um Liebe
nicht, der um Vergeltungen liebt”. En stor
ensamhet anropar här med prästerliga gester
Gud och tjänar honom med offer och i den
melankoliska insikten: ”Was zur Geburt
geboren ward, ist einsam: und was nicht
ein-sam bleibt, verfällt dem Tod”, och ”Wir
wähnen zu sehen und scheitern am Schein”.
Denna lyriks tecken är marmor och lager.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
