Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buck, Pearl, Den första hustrun, anmäld av Artur Lundkvist - Lewis, Sinclair, Vanartiga föräldrar, anmäld av Ruth Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
världsdramats väldiga krafter. I det nutida
Kina med dess förvirrande omstörtningar är
detta synsätt förvisso särskilt berättigat.
Man får läsa om den västerländskt utbildade
unge kinesen och hans motsättning till
traditionen. Hustrun som föräldrarna skaffat honom
har blivit honom främmande och han begär
rätt att få välja sig en annan; familjen våndas
över sådana brutalt nymodiga påfund och den
första hustrun finner sig så överflödig i livet
att hon tyst hänger sig i sitt sidenskärp. En
annan ung man deltar ivrigt i anläggandet av
en ny, modern gata, vilken berövar hans fader
den gamla varmvattenbutik som utgör hans
stora livsintresse. I berättelserna från
revolutionen, som böljar fram och tillbaka över
Kina likt ett blodigt tidvatten, är människorna
skrämmande omedvetna om vad det gäller och
dras in i händelserna på en slump, blir bödlar
och våldsmän eller offer och martyrer. Lika
okunnig om de invecklade sammanhangen i
världen är en gammal stjärnkikande missionär,
som blir föremål för ett plötsligt, obegripligt
främlingshat och slutligen för en skottsalva.
Inte mindre katastrofal än samhällsskeendet är
naturen: torkan följs av översvämningar, ”den
goda floden” blir med ens den onda floden,
som kräver otaliga liv och ödelägger jorden
för många millioner bönder.
För den som vill skaffa sig en uppfattning
om Pearl Buck och det Kina hon skildrar utan
att behöva ta itu med hennes större arbeten
lämpar sig dessa noveller utmärkt.
Artur Lundkvist
Medelålders apoteos
SINCLAIR LEWIS: Vanartiga föräldrar.
Översättning av Hugo Hultenberg.
Norstedts. 6: 75.
Pjoskpedagojans store förgrundsfigur, A. S.
Neill, han som gör psykopatiska rackarungar
till folk genom frihet och förståelse, skaffade
sina ansträngda nerver någon lättnad genom
att i ”Problemföräldrar” ge mammor och
pappor det kok stryk han ansåg skadligt för
barnen. Ingen blir problembarn utan
problemföräldrar, är hans tes. Sinclair Lewis vänder
på satsen i sin nya bok med den av Neill
inspirerade titeln. Föräldrarna bli varnartiga,
det vill säga gripas av en mot deras ålder
och stadgade levnadssätt svärande
äventyrslystnad, när barnen äro parasitära och
oförskämda och genom grinig kritik, så kallad
ned-sättningstendens, bibringa sina dagars upphov
mindervärdighetskomplex.
Hur den åldrande och stillnade mannen
genom yttre tryck förvandlas till en glödande
ung idealist, har Sinclair Lewis skildrat en
gång förr i ”Sånt händer inte här”. Den lille
fete liberale redaktören offrar sin
bekvämlighet och sätter sitt liv på spel för att förkunna
humanismens evangelium och krig mot dess
fiende nummer 1, nazismen. Det var en
oförglömlig hjältegestalt, en gripande representant
för den ljusets riddarvakt, som en gång kände
sig som den store hvide flok med segerpalmer
i händerna, och som plötsligt funnit sig
utkastad ur paradiset och utan samlingslokal.
Mr Cornplow, hjälten i ”Vanartiga
föräldrar”, är inte lika imponerande som
redaktören, men han är intressant och sympatisk.
Till det yttre är han obetydlig. Mr Cornplow
är liten och tjock och ser löjlig ut. Hans yrke
är att sälja bilar i en småstad, och detta
inbringande yrke behärskar han till fulländning.
Hans son, som varken är intressant eller
sympatisk, nöjer sig med att köra sönder bilar
och uppbygger sin pappa med att
produktionsökningen för den tunga industrien i Ryssland
ökat med 217 %. Han är nämligen kommunist.
Till utseendet är han en nordisk gud; på ett
ställe uppges han rentav se ut som en grekisk
gud, vilket verkar förbryllande. Howard
Cornplow har allt gemensamt med den klumpige,
lättlurade och mjödsväljande Tor, några
hellenska idéassociationer väcker han däremot
icke. Om Neill, som man väl kan förmoda,
läst ”Prodigal Parents”, har han säkert inte
behövt leta länge efter den psykoanalytiska
tydningen. Cornplow senior är avundsjuk på
den fysiskt välutrustade sonen, som bränner
ljuset i bägge ändar och likväl har mera kvar
än han själv.
Det är onekligen ett oroväckande tecken när
en författare alltför konsekvent lägger
utvecklingen och framåtskridandet i (förlåt Sinclair
Lewis!) gubbhänder och hos ungdomen endast
ser svaghet och upplösningstecken. Den
förträfflige, av sina barn missbrukade och
misskände mr Cornplow är för Sinclair Lewis den
på vilken världens väl och ve vilar. ”Han är
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
