Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Törne, Bengt, Tonkonst och bildkonst, anmäld av Gösta Törnbom - Järnfeldt, Ivan, Handlingar rörande Aktiebolaget Storåsens Bruk, anmäld av Gösta Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Ton- och bildkonst
BENGT VON TÖRNE: Tonkonst och bildkonst.
Gebers. 6: 75.
Schopenhauer har någon gång sagt, att de
konstarter, vilka förefalla mest avlägsna från
varandra, kunna vinna förklaring genom
ömsesidig jämförelse. I enlighet härmed har den
finländske forskaren och författaren Bengt von
Törne publicerat en förstudie till de
föreläsningar över ”tonkonst och bildkonst”, vilka
han nyligen på inbjudan hållit vid Londons
universitet. Undersökningen syftar närmast att
spåra vad författaren kallar den omedelbara
musikaliska verklighetens princip genom
jämförelse mellan utvecklingen av ton- och
bildkonst från tidig medeltid till dess tonaliteten,
det vill säga det grundläggande förhållandet
mellan treklangerna på skalans huvudtoner,
framför allt den första och femte, tonikan
respektive dominanten, blivit befäst.
Bengt von Törne klarlägger först de bägge
huvudströmningarna, den kultiverade och den
folkliga, i den medeltida konsten, vars väsen
från början var lineärt och stiliserat både
i fråga om ton och bild. Han låter läsaren
följa, hur den i den folkliga strömningen
inneboende realismen alltmer växte i styrka och
påverkade den kultiverade konsten: känslan
för volym och djup tilltog i bildkonsten
liksom uppfattningen av tonalitet i musiken;
detta intill dess Boccaccio omkring 1350 kunde
försäkra, att betraktare togo Giottos bildliga
framställningar för själva den levande
verkligheten, och Johannes Tinctoris på 1470-talet
kunde prisa sin samtids tonkonst för en sådan
ljuvhet, att dess verk vore värdiga ej blott
människor och heroer utan även de odödliga
gudarna.
Erövringen av en klar
verklighetsuppfattning i konsten, vilken erövring man i Bengt
von Törnes sällskap upplever med något av
spänningen kring de stora upptäcktsfärderna
i nya tidens början, ledde fortare till
landvinningar inom bildkonsten än inom
tonkonsten. Omkring 1400 klarlades sålunda
perspektivlagarna av Brunellesco och Piero della
Francesco. Den nya vetenskapen hälsades med
hänförelse överallt i Italien. Paolo Ucello
brukade säga till sin hustru, att det ej gavs något
mer underbart i livet än perspektivet, ’’medan
den stackars kvinnan — sådan är
människohjärtats svaghet — säkerligen med större
tillfredsställelse hört talas om mer gripbara och
mer ätbara ting”. Det dröjde sedan hela två
århundraden, innan tonkonsten fick sitt
motsvarande problem löst. Renässansens körverk
voro visserligen byggda på treklanger, men
först omkring 1600 blevo dessa inordnade
i tonalitetssystemet. I detta sammanhang
citerar författaren en fin anmärkning av Walter
Riezler, ”hur naturligt det är, att
rymdbegreppet stabiliserades i musiken, en
konstart, som funktionerar i tiden, under en epok,
som uppfattade rummet dynamiskt, det vill
säga som en rörlig storhet och följaktligen
oupplösligt förbundet med tidsbegreppet”.
De tredimensionala och tonalitetsbestämda
uppfattningarna härskade till inemot slutet av
adertonhundratalet. I ett avslutande kapitel
behandlar Bengt von Törne de senaste
decenniernas uppror däremot, främst inom musiken.
Ehuru han uttryckligen fastslår, att de
upplösande tendenserna skänkt oss en del
betydande och intressanta konstskapelser, delar
han tydligen Fausto Torrefrancas redan 1910
framförda uppfattning, att ”det system, vilket
slutits kring tonikans centrala idé, helt enkelt
utgör en psykologisk nödvändighet”.
Den, som vill följa erövringen av denna
insikt — ett på sitt sätt icke mindre
fascinerande skådespel än verklighetsuppfattningens
frammarsch på alla andra områden — har
i Bengt von Törnes nyutkomna bok en
kring-synt, vederhäftig och spirituell vägledning.
Gösta Törnbom
Dossier om en
vapenfabrik
IVAN JÄRNFELDT: Handlingar rörande
Aktiebolaget Stor åsens Bruk. Bonniers:
6: 50.
Ivan Järnfeldts debutarbete bildar en
kronologiskt ordnad samling dokument i olika
format och av vitt skilda slag.
I denna för vårt land nya romanform har
författaren lyckats belysa en storindustris och
några människors yttre öden på ett spännande
och framför allt övertygande trovärdigt sätt.
Ivan Järnfeldts namn återfinns inte i
Industri
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
