Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Szende, Stefan, Maktspelet kring Donau; Pahl, W. och Roswall, G., Jordens politiska ansikte, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Framställningen är här visserligen avslutad
redan i september, varför det sista skedet av
den tysk-tjeckiska krisen inte kommit med.
Men krisens förhistoria och orsaker äro i stället
utförligt behandlade. Klokt och riktigt skriver
Szende: ”Det finns ingenstädes rättvisare och
välvilligare rättsbestämmelser för minoriteterna
än i Tjeckoslovakien. Varken under tiden före
världskriget eller därefter har någon stat
uppfyllt sina förpliktelser mot invånare med annat
språk så som Tjeckoslovakien gjort.” Som
motsättning till Tjeckoslovakien ställer Szende
Rumänien, där behandlingen av minoriteterna
förvisso lämnar mycket övrigt att önska. För
minoriteterna i Rumänien existerar, förklarar
Szende, ingen som helst rättslig reglering, detta
trots att minoriteterna uppgå till en fjärdedel
av befolkningen. Rumänska språket är sålunda
det enda som får användas som officiellt språk
och så vidare.
Trots den nuvarande situationen ser Szende
optimistiskt på Donaustaternas framtid. Han
anser, att nationalstaterna komma att fortbestå
och att folken och staterna vid Donau till sist
ska nå fram till en fri samverkan. Det är
möjligt, att han får rätt, om det också för
ögonblicket är omöjligt att förstå, hur denna fria
samverkan mellan i ordets egentliga mening
suveräna Donaustater ska kunna realiseras. Det
är inte många invändningar som anmälaren
har att göra mot detta förträffliga arbete. Ett
påstående bör emellertid inte stå oemotsagt.
Författaren säger, att Preussen ur händelserna
1848 utgick ”med ökad kraft”. Detta är
naturligtvis inte riktigt. Preussen utgick i stället
starkt försvagat ur 1848 års kris och tvangs
att en tid framåt överlämna ledningen av de
tyska enhetssträvandena åt Österrike. Detta
förhållande underströks kraftigt av de så kallade
Olmützpunktationerna 1850.
W. Pahls och Gt. Roswalls arbete är en
tysk propagandaskrift i ”geopolitisk”
kostymering och skulle knappast förtjäna någon större
uppmärksamhet, om inte boken erhållit en så
iögonfallande förlagsreklam. Ett stort arbete
har nedlagts på kartmaterialet och boken består
i själva verket av ett hundratal kartor med
åtföljande starkt koncentrerad text. Bokens
svenske redaktör försäkrar i ett företal, att den
”uttrycksfulla kartframställningen kan sägas
ut
göra en fulländning av professor Sten De Geers
kartmetodik”. Mot detta påstående måste
anmälaren göra en bestämd reservation. Det
överväldigande antalet kartor saknar nämligen
varje anvisning om skalan, en liten sak som
knappast bort negligeras i ett arbete med
sådana pretentioner som detta.
Bokens propagandavärde ska här inte
närmare diskuteras. Men frågan är, om inte
propagandan är litet för grov till och med för
svenska läsare. Avsnittet om Tjeckoslovakien
är här ett exempel bland många andra. Kapitlet
om de tyska kolonierna ett annat. Här fastslås
sålunda att ”säkert är, att det tyska
näringslivet genom kolonierna fyllde en väsentlig brist
i sin råvarubalans”. Detta orimliga och osanna
påstående får sin belysning av det faktum, att
Tysklands handel med sina kolonier år 1914
uppgick till en halv procent av landets totala
utrikeshandel! Talet om koloniernas betydelse
för Tysklands råvarutillförsel har för övrigt
vid det här laget börjat spela ut sin roll i
den nazistiska kolonialpropagandan. Ett mer
komiskt inslag i propagandan är de reflexioner
som göras om Rysslands ”helt nya
marinstrategiska skola”, men så ha dessa också till
upphovsman den i stockholmspressen kända
signaturen ”Sir V.”. Denna geopolitiska ”auktoritet”
har bland annat förbisett ett så viktigt faktum
som att ryssarna — de må nu vara aldrig så
diaboliskt skickliga — inte kunna klara sin
norra ishavsväg på en seglationsperiod.
Propagandavärdet torde också i någon mån
minskas av oriktigheter eller missuppfattningar
vilka ymnigt förekomma. Det är anmälarens
bestämda övertygelse, att författarnas närmaste
förebild, de tyska ”geopolitikernas” Fiihrer
general Karl Haushofer, med oblida ögon
skulle se detta lättvindiga handskande med
fakta. Några exempel på dylika felaktigheter
kan nämnas. Det franska kolonialväldet är 11
och inte 2 millioner kvadratkilometer, varken
Haifa, Akaba eller Jaffa tillhöra det brittiska
mandatet i Englands delningsplan för Palestina
och så vidare. Författarna, ha bland mycket
annat också bekymmer för Australiens
trafikproblem. De finna emellertid en ljusning i
flyglinjernas utveckling, då dessa ”i väsentlig grad
kommer att underlätta exploaterandet av de
ofruktbara arealerna”. Mer torde inte behöva
sägas om denna kuriösa produkt av tyskt
”geo-politiskt” tänkande. Bo Enander
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
