Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skum, Nils Nilsson, Same Sita, anmäld av Sven Barthel - Wallis, J. P. R., Lyckan min motståndare; Dower, Kenneth Gandar, Det fläckiga lejonet, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
världen under Kebnekaise, har han sedan
tillbringat hela sitt liv som renskötare och nomad.
Han visade tidigt anlag för teckning, och en
engelsman, som en gång råkade få se vad han
hade gjort, erbjöd sig att ta honom med till
England för att utbilda honom. Men det blev
ingenting av, han fick stanna hemma och nöja
sig med att teckna på egen hand, när han kom
över någonting att teckna på. Någon
undervisning fick han aldrig, han gick inte ens
i ”katekesskola”.
Bland lapplandsintresserade blev han
emellertid så småningom känd för sina teckningar.
Och när han en gång lämnade några
upplysningar till renbeteskommissionen, illustrerade
han sin framställning med några bilder.
Nomadskoleinspektören Erik Bergström blev
intresserad och uppmanade honom att teckna
även andra motiv ur renskötarens liv. Och
senare blev det enligt Manker ”en lätt och
tacksam uppgift att stimulera honom till detta
verk”. Verket har blivit en stor bilderbok med
kortfattad förklarande text, tryckt som
nummer 2 av Nordiska museets ”Acta
Lappo-nica” med understöd av Humanistiska fonden
och svenska staten. Översättningen till svenska
är gjord av Israel Ruong, en ung akademiker
av lapsk stam.
Skum säger i sitt förord att han har ritat
och skrivit sin bok för att lära ungdomen hur
renskötseln bedrevs när han lärde sig konsten
på 1880-talet. ”Då jag nu har ritat och skrivit
om hela detta nomadliv, så är det gjort för att
kännedomen om det ska räddas åt nya släktled.
Det kan vara bra för de unga, som kanske ha
svårt för att reda sig med renarna, att se och
lära hur de gamle redde sig.” — Boken har
fått ett format och ett pris, som inte precis
gör den lämplig till handbok för unga lappar.
Men den har sin stora uppgift i att visa landets
svenska befolkning hur nomadlivet är, sett
med nomadens egna ögon. Många svenskar
borde köpa och studera den. Det är ett
verkligen både intressant och vackert verk.
I ett hundratal teckningar — de flesta i svart
och vitt, några i färg — berättar Skum om
renskötarens liv och arbete under ett års lopp,
om de dagliga sysslorna och om de stora
flyttningarna från vinter- till sommarbete och
omvänt, på det hela taget om allt som kan hända
en renhjord. Bilderna har ju framför allt
etnografiskt men också estetiskt intresse. En del
av dem är verkligt raffinerade i sin
okonstlade enkelhet. Skum arbetar med
naturmänniskans tränade och snabba blick för
väsentligheter hos landskapet och staffaget, och han
besitter ett tecknande barns förmåga — och
mod — till expressiv förenkling av motivet.
Med små medel åstadkommer han rytm och
rymd hos sina landskap, snö- och
kalmarks-verkan och årstidernas skiftande atmosfäriska
stämningar. Och märkvärdigt skickligt trollar
han fram den kollektiva rörelsen hos
renhjorden. Det hela är så tydligt och
uttrycksfullt berättat och den beledsagande texten så
enkel och klar, att man faktiskt nästan tror
på möjligheten av att lära sig sköta en
renhjord efter Skums bok.
Tryck och utstyrsel är av hög klass. ”Same
Sita — Lappbyn” är en praktfull bilderbok,
som man har stor glädje av att bläddra i och
mycket att lära av. Sven Barthel
Afrikas hemligheter
J. P. R. WALLIS: Lyckan min motståndare.
Carl Johan Andersson, lundastudent och
negerkung. Översättning av Bertil
Hanström. Bonniers.
7: 50.
KENNETH GANDAR DOWER: Det jläckiga
lejonet. Översättning av Bertel
Gripenberg. Wahlström & Widstrand.
8: 50.
Carl Johan Andersson föddes i Värmland
1827. Hans mor hette Kajsa Andersdotter, och
det är allt man vet om henne. Hans far var
den excentriske engelsmannen och väldige
björnjägaren Llewellyn Lloyd, som vid
trettioett års ålder kom till Sverige för att fiska och
jaga och sedan stannade här hela sitt liv. Från
fadern ärvde han sina zoologiska intressen och
den äventyrliga res- och upptäckarlust, som
vid tjugu års ålder drev honom ut till Afrika,
i vars okända inre han sedan framlevde största
delen av sitt korta och intensiva liv.
När han landsteg i England 1849 utgjordes
hans bagage av en del konserverade fåglar och
två levande björnar, som han sålde för att
skaffa sig reskassa. I London sammanträffade
han med sin släkting, naturvetenskapsmannen
och resenären Francis Galton, som just
plane
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
